Askanders himlar

Ny bok av Pär Thörn

2012-02-10T21:11:00.001+01:00

Litteraturåret 2012 ångar vidare in i ett stadium av überdupersuperbhet! Efter Sara Stridsbergs samling dramer, utkommen i januari, har så ytterligare en av undertecknads absoluta svenska författarfavoriter släppt nytt: Pär Thörn presenterar sig ånyo originellt och spartanskt, koncentrerat och tankeväckande, i och med sin nya bok, Vid närmare undersökning visar sig bilden vara ett namn (Rönells antikvariat, 2012). I mycket korta formuleringar, meningar över mitten på en sida, tonar en lika underhållande och rolig, som samhällskritisk röst fram. Helt oundgänglig litteratur, som del i det större pågående arbete, den större helhet, som Thörns författarskap måste läsas som! Vad jag menar är att författarskapet här är ett helt, mer än i vanlig bemärkelse. För att förstå enskilda verk... måste hela Thörns produktion läsas, för insikten om vad som pågår i den thörnska ideologikritiska konst-och-text-verkstaden.

Nu inväntar jag också framöver Mats Kolmisoppis nya bok! Mer om den här på bloggen framöver!

Stridsberg till Malmö i februari!

2012-02-02T13:07:00.000+01:00

Det bör noteras att en av den svenska litteraturens för närvarande tveklöst mest intressanta röster, Sara Stridsberg, gästar Malmö, och litteraturbaren STANZA, på Inkonst. Om aftonen den 16 februari står hon på scen, och får kvällen till ära sällskap av författar- och poet-kollegorna Mattias Alkberg, Jenny Tunedal och Linus Gårdfelt. En helkväll, en litterär fyrverkeripjäs i det mot vår svävande vintermörkret är att vänta! Läs mer om evenemanget på följande eminenta sida:

Sara Stridsberg på Stanza 16 februari

Madonna-vågen rullar in

2012-01-31T21:07:00.000+01:00

Madonna är tillbaka! Den här våren och hela 2012 blir till ett MDNA-år, det känns i luften! Och det händer mycket nu, singelsläpp/låt-släpp snart (Give Me All Your Luvin), så uppträdande på Super Bowl-finalen i USA, samt musikvideo-release för nämnda singel-låt. Och den 26 mars kommer albumet, MDNA! Via följande länk får man en del matnyttigt om det allra senaste:

Madonna! Nytt! 2012!

Madonna-vågen rullar in över oss. Känns bra, mycket bra, ja extra bra så här i det djupaste av vinter-mörkret.

Open Guest Lecture by David Webster (UK)

2012-01-23T22:59:00.000+01:00

David Webster

Thursday and Friday, January 26-27, DoctorDavid Webster will visit The Departmentof Arts and Cultural Sciences, LundUniversity, in Lund. David Webster has his position in University ofGloucestershire (UK). He is doctor in philosophy, and has his main researchinterests in issues and topics concerning religion, Buddhist studies, andethics. He is also the course leader for the program Religion, Philosophy and Ethics at The University of Gloucestershire. David is also interested in, and has lots of experience from,digitalisation of higher education.

David will make two appearances when in Lund. On the Friday there is aguest lecture open for everyone who’s interested in spirituality and our times.David wants to discuss these things in a lecture entitled

”A Non-Spiritual Manifesto. How contemporary spirituality makes us stupid,selfish and unhappy”.

Very Welcome to this, maybe, provocative event, everyone!

Time: Friday, January 27, 13.15-15.00 (c.)

Location: Room 109, ”Kulturanatomen”, Biskopsgatan 7, Lund

The day before, David will participate in the department’s researchseminar, ”Kulturseminariet”, and from different angles discuss the digitalpossibilities for higher education. David Webster’s contribution has twocomponents:

Firstly he will give an account of the deployment of social-mediatechnology within his own work. This begins with a blog in 2006 - www.r-p-e.blogspot.com - and also podcasts and wikis in teaching units. He will also relate thebenefits and drawbacks to the use of Facebook with a course-wide set ofstudents. This will also discuss the public-facing nature of social-media work,and the potential of this to be harnessed as a form of marketing collateral. Inaddition to pedagogic and institutional concerns, Dr Webster will also considerimpacts in relation to the student experience more broadly.

Secondly, David wishes to investigate the possibility of collaborativedelivery of modules between institutions. The idea of a module on somethingakin to 'The Digital Human' could be delivered both in the flesh, and viavideo-link, with the use of virtual classrooms, podcasts and virtual learningenvironments. Students studying and using digital technologies and buildingvirtual cohort identity while reflecting on it transforms their studentexperience into action-research. This has skills-development potential as wellas scholarly merit. He seeks ideas about how this idea might be taken forward,and whether our Universities might develop such a project.

And moreover, the seminar will also discuss this from the fact that thedepartment in the upcoming fall will start a brand new major (candidateprogram): ”Digital Cultures”.

Time: Thursday, January 26, 13.15-15.00 (c.)

Location: Location: Room 202, ”Kulturanatomen”, Biskopsgatan 7, Lund

Nytt av Sara Stridsberg

2012-01-16T22:49:00.004+01:00

Pressbild från Bonniers hesmida. Omslaget till Medealand och andra pjäser.

Bokåret börjar bra, får man säga, som Sara Stridsberg-fantast! Nu är hennes nya eller "nya" bok utkommen: Medealnad och andra pjäser (Bonniers 2012). Det rör sig om en samlingsvolym bestående av Stridsbergs manustexter till de tre pjäserna Medealand, Dissekering av ett snöfall och Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika. Dessutom har Steve Sem-Sandberg skrivit ett reflekterande efterord. A "Must Buy"! Jag såg själv Medealand förra året, i Malmö, och blev mycket tagen. Det här är riktigt bra! Stridsberg-bra!

T H A S T R O M

2012-01-13T11:34:00.001+01:00

Thåström. Så stavas namnet på det här landets enda artist i yppersta världsklass. Som svensk kompositör och sångare och scenkonstnär står han i en alldeles, alldeles egen klass. Det blir bara tydligare och tydligare ju mer åren går.

År 2012 är THÅSTRÖM-år! En redan utsåld turné drar snart igång, och undertecknad har dessvärre ännu inte lyckats införskaffa biljett till någon av spelningarna på KB i Malmö, den 9-10 mars. Hör mer än gärna av dig till mig om du vill och kan sälja en biljett till någon av nämnda spelningar.

Turnén lär bli en grandios föreställning, säger jag som luttrad THÅSTRÖM-beundrare. Genom åren har jag hunnit bevista ett femtontal konserter med honom i någon tappning. Bäst var turnéavslutningen 1 september 1990, på Thalia i Alvesta. Knappt 400 personer trängdes i den gamla nedlagda/omgjorda biografen, och fick sig till livs ett förkrossande bevis på ångvälts-Thåströms helt unika särart. I 45 minuter dånade och smattrade och rockade det tio man starka bandet sönder världen för en stund. Man grät sig av lycka hemåt i natten, den natten.

Nyligen visades i SVT en musikspecial med THÅSTRÖM, och hans framträdande förra året på Way Out West stod då i fokus.

Snart – i februari – anländer dessutom nya albumet, med den underbara titeln Beväpna dig med vingar. Omslaget ser ut så här:

TV-kickar 20hundra11

2012-01-10T23:16:00.001+01:00

I TV-seriernas underbara värld fanns det mycket att gilla under 2011.Främst blev det för mig som Michael C. Hall-fan ett intensivt år med detfortsatt blodiga och existentiella dramat DEXTER.Hall i rollen som blodstänk-experten i Miamis poliskår gör ett lika skrämmandesom sympatiskt porträtt av en galning vi alla skulle kunna vara. Jag har nu settsäsong 4 på DVD. I TV rullade ju säsong 6, men det är fenomenalt skönt att gåDVD-vägen när man vill ha så mycket som möjligt kvar så länge som möjligt.

Det tog lite tid, men efterhand har jag fallit som en fura för BBC:sDownton Abbey, som i år har börjatvisas i SVT. Inledningsvis tyckte jag mest det var grandios produktion in iminsta millimeter, och kanske lite skrytbygge över alltsammans. Dessutom gäspadejag lite trött om att ”det här är ju bara en såå uppenbar plankning av gamla Upstairs, Downstairs” (Herrskap och tjänstefolk). Men sen händenågot, jag vet ärligt talat inte vad. Historierna djupnade, människoödena ochkaraktärerna började glöda och glimma av liv. Lågmält intensivt skruvades låganupp och började bränna mig; jag var fast! I och på Downton Abbey, för lång tidframöver. Julspecialen blev en magnifik årsfinal för en riktigt, riktigt sevärdserie!

Annars såg jag mycket fram emot HBO-producerade Boardwalk Empire, som SVT börjat sända under hösten. Dock och ackoch ve! Det här blev i mina ögon faktiskt mest ett sömnpiller som aldrigriktigt kom upp på banan och började beröra. Välgjort, elegant och superbtskådespeleri – det krävs ändå faktiskt något mer för att det ska bli PANG! ochjubel, från min soffplats i alla fall.

Det komdet i alla fall att bli under årets sista dagar, då MildredPierce började sändas, en ny kort TV-serie i fem delar, med ingen mindre änKate Winslet i huvudrollen, och i regi av Todd Haynes. Serien är en remake av filmen från 1945, med Joan Crawford i huvudrollen (se bilden här till vänster). Det kan mycket välvisa sig att det här blir årets bästa TV-serie – även i år, 2012, då merparten av episodernavisas just i år. Det blir också ett tv-historiskt ögonblick förundertecknad: den första tv-serie jag någonsin har sett helt och hållet isvt.play!

32 p. i en ant.

2012-01-04T22:34:00.001+01:00

Omslag till 32/2011 (2011, Bonniers, red: J. Gassilewski, A. Hallberg, A. Nyström, K. Sundin)

Det första decenniet av 2000-talet har genererat ett enormt produktivt och i bästa bemärkelse vilt och spretigt poetiskt landskap; ett landskap som härjas av såväl språkartefaktiska experiment, som av en metaforrik lyrisk kommunikation. Förutom att Tranströmer glädjande nog — och här tar jag mig friheten att låta det nyss gångna året, 2011, omfamnas av milleniets "första decennium" — till slut och äntligen tilldelades Nobelpriset i litteratur, att Bruno k. Öijer diktade i två starka och av många, många lästa samlingar, att Malmöligan planerar nya framstötar... utöver detta kom den konceptuella sidan av det svenska poesilandskapet att fira triumfer. OEI gjorde sig ett namn som en bångstyrig och solid — för att inte bokstavligt talat säga MASSIV — röst, Pär Thörn producerade mängder, verkligen mängder av texter, böcker, konstverk, ljud; de digitala medierna blev till en etablerad verktygsuppsättning för såväl poeter som poesiläsare, med än så länge svåröverskådliga konsekvenser...

...o.s.v. & etc.

Under hösten 2011 samlade så fyra redaktörer i Bonniers stall ihop en mosaik av poeter och poem, för att reflektera åtminstone något av de svenska poesiernas viskande och tjutande vinddrag under årtusendets första skede. Så skedde i antologin TRETTIOTVÅ POETER TJUGOHUNDRAELVA. Spännvidden är här som sagt stor vad gäller poetiska temperament och estetiska idiom. På det hela taget ges faktiskt en ganska god bild av vad som pågick under tioårsperioden (ca), även om jag saknar ett och annat namn. Pär Thörn är i mina ögon en av de mest intressanta av alla svenska författare/poeter/konstnärer i början av 2000-talet. Han omnämns i det välskrivna förordet, men har sedan dessvärre inte beretts plats bland de poeter som ska representera 00-talet i antologin.

På följande länkar kan mer läsas om antologin, vars titel också kan skrivas 32/2011:

DN, artikel

BONNIERS hemsida

Sydsvenskans recension (Eva Ström)

Frans har fått en egen blogg!

2012-01-03T22:54:00.001+01:00

Observera att Frans sida numera är flyttad från denna blogg till... en egen, ny blogg! Den heter "Frans [this way]", med en liten blinkning åt Lady GaGas albumtitel från 2011, Born This Way. Länk till bloggen finns i bloggmenyn
här till vänster!

Tidskriften Högre utbildning

2012-01-03T22:13:00.001+01:00

Dags för årets första bloggpost! Här bjuder jag på ett tips, som är utomordentligt läsvärt och matnyttigt för den som är intresserad av högre utbildning ur olika perspektiv, inte mint pedagogiska sådana, men även ledning av utbildning finns på agendan här.

Det gäller den relativt nystartade digitala vetenskapliga tidskriften för frågor rörande just högre utbildning; med just namnet HÖGRE UTBILDNING. Den står att finna via denna länk:

Högre utbildning

Nyligen har det andra numret publicerats på nämnda sajt. Det är bara att sjunka ner i rikedomen!

On Music Videos and Iconicity

2011-12-14T09:47:00.009+01:00

Here is an article I wrote about how iconicity works in music videos. My main example is the music video for M.I.A.'s song Paper Planes. The text was presented at a conference about iconicity in language and media, at Linnaeus University in Växjö, Sweden, in June 2011.

The article can be read here:

Music videos article

And the M.I.A. music video Paper Planes can be viewed by clicking this:

Paper Planes

Några läsningar [2011]

2011-12-12T14:03:00.014+01:00

Litteraturåret kommer jag att minnas på ett särskilt sätt; uppe på himlen lyser inte bara en utan två stycken månar. Den bilden... lyser som poetiskt månsken starkare än något annat från 2011 års läsupplevelser. Det är i Haruki Murakamis mastodontverk, den tre (tjocka) romaner långa 1Q84 som de två månarna uppenbarar sig på natthimlen för romankaraktärerna och läsarna. Gränserna mellan fiktion och verklighet suddas ut, och i det suggestiva spelet mellan ont och gott tonar den vackraste av kärlekshistorier fram. Murakamis produktion är omfattande, och kan i mina ögon beskrivas bland annat som en produktion som löper längs tre spår. Han skriver 1) vemodiga kärlekshistorier, 2) Twin Peaks-artade och drömska kriminalgåtor, samt 3) dokumentära böcker. I 1Q84 sammanstrålar spår 1 och 2, till något av det elegantaste och varmaste han någonsin har format.

Som sagt, utöver det där skenet från de två månarna... står sig resten av litteraturåret 2011 inte riktigt. Men jag har i alla fall upptäckt Per Odenstens författarskap, vilket jag är mycket glad för. Horntrollet, Vänterskans flykt och Gheel har jag uppehållit mig i. Och rasat ner i. I år kom dessutom samlingsvolymen med olika kortare texter, Nio sätt att beskriva regnet på, som jag ännu inte hunnit sätta tänderna/ögonen i. Det kommer, I promise!

Dessutom läste jag med stor behållning Hanna Nordenhöks hittills bästa bok, romanen Promenaderna i Dalby hage. En lika vacker som gastkramande och prövande läsning utlovas för den som orkar – det här är inte en bok för svaga.

Ytterligare en bok vill jag nämna här: Håkan Lahgers i många avseenden alldeles fantastiska Dylan. En kärlekshistoria. Kanske är det en bok främst för Dylan-fansen, det medges, men det bjuder på så mycket annat också, och formar sig till ett stycke svensk (!) kulturhistoria. Och Lahger lyckas hitta nya sätt att vinkla fram historien om Dylan på, en eloge för det!

Musikupplevelser 2011

2011-12-06T13:55:00.003+01:00

Här sammanfattar jag mina starkaste musikintryck från 2011, inte i listform utan som ett ordmoln!

Största namnet blev som synes Lady Gaga. Hennes musik upptäckte jag på allvar detta år, och hon blev snabbt en favorit – helt klart den coolaste, refrängstarkaste, roligaste och mest oroande artisten jag snubblat över på länge! Albumet Born This Way är blytungt, och hennes många musikvideor är stora ögonblick av förundran & sväng, liksom de framträdanden i TV och på scen hon gjorde under året. Favoritlåten framför andra, utöver Scheisse, Marry the Night, Born This Way, Government Hooker, Americano, Yoü and I och The Edge of Glory får ändå bli Judas – som också formulerades som en gagaesk musikvideo utöver det vanliga.

Jag gillar dessutom det faktum att Beyoncé med 4 äntligen gjorde en bra hel platta! Idel kanonballader och svängigare saker, där favoriterna som sticker ut lite extra för mig är I care och Countdown.

Sedan har vi Feist och PJ Harvey, som båda gjorde sensationellt bra album, som jag har lyssnat mycket på. PJ Harvey gör ju med Let England Shake ett av sina bästa album någonsin, och då är hon ändå en artist som ofta gör just det, sitt bästa album hittills/dittills. Feist följde upp fantastiska The Reminder med Metals, som bara går rakt in i mig. Hela tiden!

Liksom Tom Waits. Jag är så mycket Waits-fan att jag bara rasar ihop så fort han har gjort något nytt. När han gör så här bra grejer som nya plattan, Bad as Me, så är det enkelt att rasa än en gång.

Höstglädje

2011-09-28T11:47:00.003+02:00

Det blåser höst in i lungorna & rufsar om ens kalufs. Man kurar ihop sig och vill njuta av tiden. Så för undertecknad & säkert några till står följande kulturella explosioner på lut. Dags att inhandla:

Håkan Hellström-dokumentären 2 steg från Håkan (DVD)

Haruki Murakamis trilogi-avslutande roman, 1Q84 (tredje boken)

Feists nya album, Metals

Håkan Laghers spännande bok, Dylan – en kärlekshistoria

& så ser jag enormt mycket fram emot att få se TV-serien Mildred Pierce, med Kate Winslet uppenbarligen i absolut toppform! Sänds dock i SVT först till jul. Men fram till dess finns det att göra, som synes: läsa, titta, lyssna.

Odensten

2011-09-27T13:42:00.004+02:00

Tidigare i år har jag arbetat med att färdigställa och skriva om en text om den svenske författaren Per Odensten. Texten ifråga finns nu att läsa på författarlexikonet ALEX:s hemsida:

ALEX

På kuppen blev jag stort Odensten-fan; efter att ha läst... ingenting av honom, var det så i samband med min författarpresentation dags att ge sig in i författarskapet. Och! Oj! Det här var en drabbande upplevelse, och jag har nu läst flera av Odenstens romaner. Gheel (1981), Horntrollet (2007) och Vänterskans flykt (2004) är helt makalösa, eminenta romaner, skrivna med odenstenskt särpräglad poetisk stil. De tvingar en som läsare att svara på tilltal i sina skildringar av de orättvist utsatta, prövade, förtryckta människorna i samhällets marginaler. Och den där marginalen, den kan finnas mitt i det ganska vanliga, vardagliga livet som rullar på mest som det brukar för de flesta av oss.

Nu ska jag inom kort sätta tänderna/ögonen i hans senaste verk, samlingsvolymen Nio sätt att beskriva regnet, som utkom tidigare i år.

Kort presentation av projektet Bruno K. Öijers intermediala poesi

2011-09-22T14:49:00.007+02:00

Här följer i princip det som utgjorde mitt manus för mitt framträdande – och mitt tävlingsbidrag i – det Science Slam som arrangerades den 17 september i år, i Kulturkaféet på Institutionen för kulturvetenskaper i Lund. Fem tävlande fick vardera 10 minuter på sig för att presentera sina respektive pågående forskningsprojekt. Vann gjorde Thomas Kaiserfeld, professor i idé- och lärdomshistoria, med ett smattrande föredrag om salpeter (!).

Själv är jag litteraturvetare i grunden och ägnar mig nu för tiden mest åt att studera intermedialitet i olika former, i ämnet intermediala studier på Institutionen för kulturvetenskaper.
Jag ska i några ögonblicksbilder här redogöra för min pågående forskning om Bruno K. Öijer och hans poesi.

Bruno K. Öijer, född i Linköping 1951, är idag en av de verkliga portalgestalterna i svensk lyrik och han läses och stundtals närmast dyrkas i en rad olika grupper och har en stor publik. Det här är en poet som får se sina diktsamlingar tryckas i flera upplagor och gå ut i pocketutgåvor – vilket är synnerligen ovanligt för poeter när det gäller enskilda diktsamlingar. Han debuterade 1971 med några dikter i tidskriften Lyrikvännen, & 2 år senare – 1973 – kom den första diktsamlingen i bokform: Sång för anarkismen. En rad diktsamlingar, en roman och ett stort antal poesiuppläsningsturnéer har sedan följt. År 2001 avrundades den så kallade Trilogin, med den avslutande diktsamlingen Dimman av allt. Trilogin består dessutom av Medan giftet verkar från 1990 och Det förlorade ordet från 1995.

I början av författarbanan var det ett vildvuxet, spretigt språk som gällde. Senare i karriären tätnade tilltalet, dikterna blev stramare men likväl mycket rika på metaforer och poetiska bilder. Den unge Öijer skrev aggressivt och explicit politiskt, medan den äldre Öijer snarare manar fram en skymningsvärld, en magisk värld där poesin blir en väg ut ur elände och misär som härskar i samhället. Magisk och poetisk och politisk – så kan man beskriva Öijers diktkonst; oförtrutet kommenterar han och bekämpar han förtryck, våld och misshandel av människor – såväl fysisk som mental sådan. Det västerländska systemsamhället har han milt uttryckt inte särskilt mycket gott att säga om. I en dikt från senare år låter det så här:

Ishjärtat

järnkättingar

av grått dis

hängde ur himlen

och slog mot husfasaderna

ett stelt

uttryckslöst ansikte

öppnade sitt gap

och sjönk långsamt tillbaka

in i mörkret

genom någons ådror

rann allt som är billigt

obegåvat och fult

asfalt och vägar slingrade sej

runt ett livlöst hål

och jag var ung

när jag bröt förlovningen

med detta djävulska land

detta avlånga ishjärta

detta sjuka sadistiska urberg

där en ängel

aldrig satt sin fot

Dikten är hämtad från samlingen Dimman av allt (2001). Dessutom finns dikten att tillgå som poetisk kortfilm, gjord av Göteborgsbaserade filmaren Håkan Carlbrand. Filmen kan avnjutas på YouTube, via följande länk:
http://www.youtube.com/watch?v=GKfLDNI3RNQ
På YouTube på nätet finner man en mängd så kallade poesivideor gjorda utifrån Öijers dikter, och oftast också innehållandes ljudspår med poetens egna inläsningar. I Carlbrands film syns och hörs Öijer läsa sin dikt, samtidigt som ett svep av rörliga bilder visas och interfolieras med bilderna på poeten. Det bildmaterial som utöver bilderna på Öijer framtonar i svartvitt och med grovkornig skärpa är bilder filmade under Göteborgskravallerna 2001. Öijers dikt är en nattsvart skildring av Sverige i diktens komprimerade format. Carlbrand har använt denna dikt och dess Sverigebild för att betona en politisk hållning visavi Göteborgskravallerna. Dikt och film, ord och rörliga bilder samverkar här till en betydelseproducerande helhet. Och filmen kan dessutom förstås som en filmatisering av en dikt.

Sambanden mellan film och poesi stärks ytterligare av titelsekvensen, som består i att namnet Bruno K. Öijer och därpå titeln Ishjärtat i vit skrift och i skrivmaskinstypsnitt växer fram i bildfältet, mot en helsvart botten. I takt med att bokstav efter bokstav synliggörs hörs ljudet av en skrivmaskin som hamrar fram dessa tecken. På så sätt betonas skriftens, poesins och ordens betydelsefulla kraft – som ett motgift mot ondska, våld och förtryck som härskar, och som filmen vänder sig emot, med fokus på myndigheternas agerande i samband med kravallerna i Göteborg.

Detta, diktens och orden relationer till ljud och rörliga bilder, är ett bland många exempel på det som står i centrum för min undersökning av Öijer. Jag tittar nämligen närmare på Öijers poesi som ett intermedialt fenomen, som en intermedial poesi. Vad menas då med intermedial och intermedialitet? Jo i detta forskningsfält står mötena mellan mediala uttryck, mötena mellan konstarter och kommunikationsformer i centrum. Vad händer när bild och ord samverkar i en serietidning? Hur skiljer sig en illustrerad utgåva av en roman från originalutgåvan utan bilder? Hur produceras mening i ord och bild i journalistiska reportage? Vilken funktion fyller musiken i en spelfilm? Och så vidare, och så vidare. I en intermedial analys fokuseras den betydelseproduktion som etableras och äger rum i spänningsfälten mellan de olika teckensystemen, mellan de olika konstarterna och mellan de olika medieformerna

I fallet med Öijers poesi vimlar det av intermediala ögonblick. Det finns i hans dikter anknytningar till andra mediala uttrycksformer och konstarter. Öijer är ju en muntlig poet minst lika mycket som en skriftens poet, och därför är det relevant att diskutera hur den nedskrivna, tryckta dikten förhåller sig till dess muntliga versioner.

Också musik spelar en stor roll i Öijers dikter; det finns kopplingar till musik i hans texter, och han har spelat in en skiva – Skugga kommer – med musikern och kompositören Brynn Settels. Rockgruppen Imperiet tonsatte Öijers dikt Vykort 1986, vilket med stor sannolikhet öppnade upp ögonen för Öijers poesi i ytterligare en rock-diggande generation unga människor.

Vidare kan relationen mellan ord och bild analyseras, och varför inte relationen mellan dikterna i en diktsamling, och den bokens omslag. Vid flera tillfällen är det Bruno K. Öijers fru, bildkonstnären Maya Eizin Öijer, som ligger bakom omslagens utformning.

I mitt projekt kommer jag så in på det ganska omfattande fältet Digitala kulturer. Jag studerar då en mängd olika framträdandeformer som såväl poeten Öijer som hans dikter kommer till uttryck genom på nätet.

Bruno K. Öijers poesi är en intermedial poesi. I mitt projekt vill jag visa hur detta på många olika sätt fungerar.

Brunnslockens estetik

2011-08-04T14:04:00.006+02:00

I skriftserien Intermedia Studies Press ger nu ämnet Intermediala studier på Institutionen för kulturvetenskaper vid Lunds universitet ut sitt senaste alster: Hans Lunds bok Det runda brunnslocket. En duomedial artefakt under fötterna. Hans Lund presenterar här ett stort antal exempel på olika typer av brunnslock som finns runtom i världen, och diskuterar dem utifrån estetiska och funktionella perspektiv i sin historiskt överblickande framställning.

(Omslagsbild: H. Lund; omslag: J. Arvidson)

Är du intresserad, gå till Media-Trycks hemsida direkt – via länken här nedan! – och beställ boken, eller håll ögonen på BOKUS, som också tillgängliggör boken inom kort.

Länk till Media-Tryck i Lund och deras bokbeställning

A Hole in the Wall...

2011-07-29T13:51:00.003+02:00

Check this out! Professor Sugata Mitra presents his research on kids teaching them selves how to use a computer. Mitra was the superb keynote speaker of the conference – EDULEARN11 – in Barcelona, which i attended in July. His project is also called The Hole in the Wall project, because of the computer installed in a hole in a wall.

Sugata Mitra shows how kids teach themselves | Video on TED.com

www.ted.com

TED Talks Speaking at LIFT 2007, Sugata Mitra talks about his Hole in the Wall project. Young kids in this project figured out how to use a PC on their own -- and then taught other kids. He asks, what else can children teach themselves?

Författaren Håkan Hellström prisad

2011-02-14T20:20:00.008+01:00

I slutet av förra året presenterade jag här på denna blogg min lista över det jag anser vara 2010 års vackraste och starkaste litteratur (se längre ner på den här sidan). Precis som när det gällde min årsbästa-lista över årets musik, placerade jag Håkan Hellström överst! Med albumet 2 steg från Paradise överträffade Hellström sig själv som sångare, kompositör och poet!

Sedan mina listor kablades ut i världen i slutet av december har lite poetiskt och musikaliskt vatten hunnit rinna under broarna. Och prisad har han också hunnit bli, den gode Hellström. Bland annat med en grammis för insatsen som "Årets textförfattare", samt nu senast utmärkelsen Årets författare, ett pris han tilldelas av Författarcentrum Väst, Göteborgs Stad och Västsvenska författarsällskapet. Prissumman är på 25 000 kronor, kronor som Hellström donerar till Hjärtebarnsfonden.

Inte mer än rätt, verkligen! Och för den som vill läsa mer om de hele går det bra på följande ställen:

På den utmärkt sympatiska bloggen Kulturkoftan [En kulturkoftas bekännelser] finns dessutom lite av prisutdelningsceremonin utlagd, inspelad på film:

En kulturkoftas bekännelser: Håkan Hellström blev årets författare

Härligt murrig bildkvalitet, härligt svamlig poet och pristagare... Och nu känns det ännu tristare att h e l a vårturnén är utsåld. Bittert att man inte hann skaffa biljett (de biljetter som kostar typ 5 miljoner kronor på Blocket ser jag som direkta oförskämdheter).

Nytt av Murakami!

2011-02-14T20:00:00.002+01:00

Äntligen blåser vårvindar in över ett vinterfebrigt Svea rike. Med stormarna virvlar också ett gäng überspännande böcker.

Hanna Nordenhöks prosadebut ser jag fram emot mycket! Per Odenstens nya samling noveller och essäer, Nio sätt att beskriva regnet, ska också landa i läspupillerna, absolut. Jag är vidare beredd att ge Mara Lees romankonst en chans till, trots besvikelsen över misslyckade Ladies från 2007. Hennes nya, Salome, verkar spännande och läsvärd ändå. En chans till, som sagt.

Även Kristian Lundberg står för nytt: Och allt skall vara kärlek heter uppföljaren (?) till tokhyllade romanen Yarden (2009) och kommer inom kort! Lukas Moodyssons första roman på många, många år är också inom en snar vårlik framtid ett faktum; Döden & Co. heter den.

Men mest av allt ser jag i vår fram emot min favoritförfattare, japanske Haruki Murakami och hans nya romaner; vindlande och gåtfulla, prövande och hypnotiska – det är bara att ge vika och lägga sig raklång under en periods läsande av 1Q84. Första boken och 1Q84. Andra boken. Båda utkommer samtidigt (!) på svenska, på Norstedts. Släppdatum är 14 mars.

Årets litteratur [2010]

2010-12-28T23:52:00.002+01:00

Några kommentarer och ett axplock blott, vill jag presentera här. Ett axplock blott, av allt det som var så enormt mycket värt att läsa och/eller lyssna till i ordkonstens underbara universum:

Håkan Hellström: 2 steg från paradise

Patti Smith: Just Kids

Pär Thörn: Röda rummet (alfabetisk)

Pär Thörn: Land skall med lag byggas

Sara Stridsberg: Darling River

Richard Yates: Easter Parade

Vänta nu! Hellström? Här? Nej… men… jo! Det är faktiskt inte så att jag har råkat blanda ihop musik- och litteraturlistorna, nej. Hellström toppar de facto enligt mig även listan över 2010 års litterära insatser! Med de nedskrivna och sjungna låttexterna till albumet 2 steg från paradise är det helt tydligt att vi här har att göra med en textförfattare, en poet, en berättare av ett högst ovanligt slag. På en och samma gång är the Håkan originell och berörande, poet och berättare, full i fan och djupt seriös, galen och nedtonad. Han har ju alltid skrivit texter utöver det vanliga, men frågan är om han inte lyckas med konstsycket att slå till och med sig själv på fingrarna denna gång. ”Vid protesfabrikens stängsel”, bara titeln är så ljuvligt crazy-vemodig att musiken blir det också, av bara farten. ”Saknade te havs”, ”River en vacker dröm”, ”Det här är min tid”, ”Dom där jag kommer från” och ”Shelley” – det finns fler på denna ssamling som brinner och ångar av känsla känsla känsla. Och är det något som saknas i popmusiken idag så är det väl just detta känsla! Håkan har den i alla fall.

Glädjande nog skrev också Pär Thörn fram flera hypnotiska läsupplevelser! Förhandsnyheterna om den då kommande konceptuella omarbetningen av Röda rummet lät först ”bara” som en kul & cool grej, men när man ger sig tid att läsa detta märkliga verk slås man av egendomligt suggestiva ljud, en feeling av att vandra omkring i en strindbergsk spökkammare, där det klingar och ekar av mästarens mästerverk och litteraturhistoriens vingslag. Och nerv. Land skall med lag byggas är ändå en mer drabbande helhetlig läsupplevelse. Korskopplingar, fragment, fiktiva språk… gör denna märkliga bok till en politisk handling och en litterär forskningsexpedition ut i de okända och oprövade jaktmarker som ju litteraturen måste försöka kartlägga emellanåt. Och Thörn är fortfarande den i mina ögon mest fascinerande rösten i svensk samtida litteratur: politisk, formprövande och crazy-rolig.

Patti Smith skriver så gudarna gråter. Just kids är en helt formidabel tidsskildring; New York, sextio- och sjuttiotal, kärleken, konsten, människorna… man dras in allt det där och tårarna snubblar över sina bräddar. Det är gripande och avdramatiserat och romantiskt i en mäktigt ihopsydd väv av drömmar och inspiration.

Sara Stridsbergs feberheta och fria vidareskrivning på Nabokovs Lolita blev så bra som man hade vågat hoppas på. Den förföljde mig hela sommaren som en gastkramande dallrande syn. Stridsberg har efter tre romaner nu helt inmutsat ett eget litterärt universum, en helt egen röst som bär ända in i och genom hjärtat på mig. Darling River är ändå bara nästan lika plågsamt efterhängsen som Drömfakulteten. Men det är högt betyg ändå till en författare som i princip spelar i sin egen divison, enligt undertecknad i alla fall. Att hon inte fick Augustpriset i år säger ganska mycket om hur undermålig den prisutdelarinstitutionen fingerar numera (inte heller fick Bruno K. Öijer priset som han solklart skulle ha fått 2008).

Att Richard Yates suveränt vemodiga, ja rentav sorgliga men vackra, roman utkom redan 1976, och att jag redan har läst den på engelska för länge sedan gör inget – den kom i alla fall i svensk översättning av Murakami-översättaren Yukiko Duke i år. Och den är förtvivlat bra också på svenska.

Jag får erkänna att jag inte hunnit läsa alla de böcker som getts ut under året, men särskilt två vill jag hinna med inom kort, för jag tror helt enkelt att de är monumentalt intressanta: Therese Bohmans roman Den drunknade, och Ghayath Almadhouns till svenska översatta dikter i Asylansökan.

& så upptäckte jag Robertos Bolanos mästerskap, De vilda dektetiverna blev en vild, suggestiv, makalös läsupplevelse under sensommar- och tidighöst-månaderna. Ulises Lima! Arturo Belano! Jag saknar er! Bolano återvänder jag nästa år till, i årets uppmärksammade 2666.

Jag tycker dessutom att Mario Vargas Llosa var ett värdigt och bra val av Svenska Akadmeien, när han i år tilldelades Nobelpriset i litteratur. Jag hör tveklöst till skaran av fans, och tycker att Vargas Llosa har skrivit några fantastiskt bra romaner, med höjdpunkten i Bockfesten, men även Tant Julia och författaren är en litterär fyrverkeripjäs som smäller högt, högt högt!

Men det är som sagt Hellströms poetiskt framsjungna andetag som värmer mest från 2010 års litterära vindar. Han är nominerad till många grammisar, bland annat i kategorin ”Årets textförfattare”. Det är inte säkert han får det priset för grammisjuryn… är ett unikum av missade belöningar och totalt kaotisk ickelogik och inkompetens vad gäller att förstå vad som är bäst, det har vi sett så många gånger nu. Men i en god värld kanske grammisjuryn prickar rätt denna gång, det kan ju faktiskt hända! Sen borde alltså Hellström belönas med fler litterära priser också, det är min bestämda uppfattning. Han är vår tids Taube/Cornelis/Thåström/vispoet-geni. Jag ser dig inte dala på länge, länge än, Håkan Hellström, även om parkbänken aldrig är långt borta. Sång. Poesi. Tröst. Kärlek.

Årets askanderska musikminnen 2010

2010-12-19T12:22:00.006+01:00

Med ensamrätt på årets album-listornas förstaplats: Håkan! Hellström! 2 STEG FRÅN PARADISE!

Believe it or not: han gjorde det igen! IGEN! krängde ur sig ett rykande, frustande, maniskt på liv och död-album än en gång. Precis som han satte agendan för 00-talet med debuten, sätter han nu agendan för 10-talet med detta album. Det är tillbakablickande försoningsförsök som brinner i nutid; det är en hel samling av djupt berörande berättande poem, där varenda liten rad är ett lyriskt vibrerande mästerverk; det är ett sångsätt som har utvecklats och varieras på ett imponerande och inspirerande sätt (lyssna på titelspåret!). Man saknar ord, man är knäckt. Igen. Han prydde alla tidskrifters och magasins omslag någon gång under hösten, och det gick inte att missa vem som hade gjort en ny platta, inte heller vem som ligger inne med snyggaste Dylan-frisyren i år. Håkan Hellström är större än störst. Jag vill aldrig se dig dala, Håkan Hellström!

Lady Gaga triumferade detta år, särskilt med låten och videon Alejandro.

Årets fortfarande mest saknade: EGGSTONE.

M.I.A. blev min egen upptäckt, sent omsider. Hon lär ha vält omkull hela västkusten med sin famösa spelning på Way Out West i augusti. Jag tror på de uppgifterna.

Konserter jag upplevde

Jenny Wilsons och Tensta Gospel Choirs spelning på KB i Malmö, i januari.

Syket, på Inkonst i Malmö.

Ebba Forsberg, Babel i Malmö. Cohensångerna värmde ett vinterfuset malmöhjärta då våren aldrig verkade vilja kika fram!

Lars Demian på Victoriateatern, Malmö. Härligt Tom Waitsig julstämning. Demian is still going very strong!

Årets Dylan

Dylan är sin egen genre, som Magnus Eriksson i LIRA brukar framhäva när han recenserar Dylan-skivor. I år kom en ny titel i ständigt underbart välförpackade Bootleg-serien: The Witmark Demos 1962-1964. Måste has av dylanologerna – även om det inte är ett totalt omistligt verk för hela världen.

VISOR & POP & WERUP

2010-10-23T21:01:00.011+02:00

Den 23 oktober bevistade och deltog jag i "Från ballad till rock", ett heldagsarrangemang om visor, på SOL-centrum i Lund. Det hela blev en tät och enormt inspirerande tillställning med musikaliska framträdanden, diskussioner och samtal utifrån olika perspektiv. Undertecknad förde ett samtal med Georg Cederskog från Dagens Nyheter om svensk popmusik och dess användande av och hållning till vistraditionen. Litteraturvetarna Ulf Carlsson och Charlotte Ulmert diskuterade Cornelis och Olle Adolphsson. Jacques Werup reflekterade tillsammans med Sydsvenskans Per Svensson över hur några av hans – Werups – dikter förvandlats till sånger. Gullan och Dan Bornemark bjöd på en härligt uppsluppen och interaktiv sångstund med några av sina käraste barnvisor i fokus. Avslutningsvis dök Fredman så upp i lokalerna, sjungandes, drickandes, underhållandes, spelad av den danske sångaren och skådespelaren Nils Bank-Mikkelsen (& på gitarr ackompanjerade Jan Sommer).

Det blev ett kanonlyckat evenemang i regi av ständigt lika pigga LLS, Lundensiska LitteratursSällskapet, som gav mersmak och tungt med inspiration!

Nedan syns en del av programpunkterna i bilder!

Jacques Werup och Per Svensson talar här bland annat om Casablanca och Lill Lindfors.

Herr Werup med hund - från Fredagsbarnens tid! "En relik" menade Werup om denna hundmask.

Gullan och Dan Bornemark spelade bland mycket annat "Gubben i lådan" till publikens stora förtjusning.

Konferencier Johan Stenström och Programansvarig Kerstin Bergman.

Här ligger Nils Bank-Mikkelsen/Fredman och hans guitar playing compadre Jan Sommer i startgroparna för sitt framträdande som publiken snabbt drogs in i både fysiskt och konstnärligt!

En heldag om visor

2010-10-16T21:59:00.000+02:00

Lördagen den 23 oktober deltar jag i en väldigt spännande satsning: Från ballad till rock – text och musik i svensk vistradition. Det är ett arrangemang i regi av LLS, Lundensiska Litteratur-Sällskapet, som äger rum på SOL-centrum i Lund, kl. 10-18. Paneler, föredrag, musikframträdanden, med mera! Andra medverkande är bland andra Jacques Werup, Gullan Bornemark, Ulf Carlsson, Karin Eriksson, Gunilla Byrman, Sydsvenskans Per Svensson, DN:s Georg Cederskog och Hansi Schwarz.

Jag medverkar i ett samtal med Georg Cederskog, om svensk populärmusik och dess relation till vistraditionen. Samtalet leds av Johan Stenström, som bland mycket annat kan ALLT om Bellman.

Entré: 150 kronor, & mer biljettinformation finns via SOL-centrum, Lunds universitet (046-222 00 00), samt via länken nedan!

Programmet för hela dagens begivenheter kan studeras här:

PROGRAM: Från ballad till rock

Ny essä om Håkan och kärleken!

2010-10-02T22:57:00.000+02:00

Grattis Håkan! Grattis till tio magiska musik- och artistår!

Det är idag exakt tio år sedan Håkan Hellströms debutalbum släpptes. Därefter blev ingenting var det en gång varit i svensk pophistoria eller i mitt liv.

Dessa tio år firar Håkan själv med att nu ge ut sin nya platta och åka på turné. Det brakar loss! Igen! Fyrverkerier och tårar!

Vill du läsa min essä om Håkan och kärlek? Klicka då på sidan "ESSÄER" i menyn här till vänster!

Kulturkalas på Kulturanatomen

2010-09-21T16:59:00.000+02:00

På lördag – den 25 september – äger årets upplaga av Kulturkalaset (f.d. Kulturnatten) rum i Lund. Institutionen för kulturvetenskaper vid Lunds universitet dukar upp mängder av godbitar: ambitiöst kulturkafé, ljusinstallation och föreläsningsmaraton med 10-minutersföreläsningar om dildos, om Lund, om mat, om bokomslag, bland mycket annat!

Undertecknad föreläser om Bruno K. Öijer i seriernas värld.

Varmt välkommen till Kulturanatomen på lördag! För helt program, se följande länk:

Kulturkalaset: programmet

Valkommentar

2010-09-20T09:53:00.001+02:00

När jag vaknade en morgon ur mina oroliga drömmar fann jag mig liggande i sängen förvandlad till en jättelik insekt. [---] "Vad har hänt med mig?" tänkte jag. Det var ingen dröm.

Det hade verkligen varit val, och dagen efter valdagen kunde jag konstatera att det inte hade blivit maktskifte i svensk politik. Jag drog mig till minnes den där historien om Gregor Samsa som vaknar upp en morgon och har förvandlats till en skalbagge. Precis så kändes livet nu: fyra år framåt ska livet i staten Sverige, min hemvist på jorden, styras av kristdemokrater, skolpartister (f.d. folkpartister), moderat nyspråk och Maud... och som om inte detta vore nog, har SD kånkat in sina brunslemmiga hinkar av dy i riksdaghuset.

Under mina rödgröna, varma täcken ville jag inget hellre än att somna om. "Jag är i opposition" tänkte jag. Och somnade.

Trädfest namnfest kakfest

2010-09-18T21:34:00.000+02:00

Idag, den 18 september – på dagen två år sedan Bruno K. Öijers mästerliga diktsamling Svart som silver kom ut – firade mina vänner Andreas & Marie sin son Joel och hans namn med en liten glimrande namnfest. Joel heter nu verkligen Joel (och Olle och Holger), han är ca sju månader gammal/ung och helt stencool, och fick dagen till ära många fina presenter från släktingar och vänner.

Framför allt: han fick av sina kusiner, farbröder, fastrar och farmor ett träd, ett härligt äppelträd vid namn Ingrid Marie, som redan innan det kommit i jorden hade hunnit producera ett safttigt, rött äpple. Joels pappa Andreas snodde dock snabbt åt sig denna godbit när trädet väl var satt i trädgårdsjorden.

Lycklig far i pallartagen

Helt underbart är det att se ett ungt friskt träd planteras. Det uppväger sorgen över att se det gamla sjuka trädet hemma på vår egen gård i Malmö kapas ner och fällas. Snyft!

Trädet hemmavid, på väg bort.

Sorgens öde landskap breder nu

ut sig på gården i kvarteret Öknen,

Malmö (september 2010)

Dessa rader och bilder tillägnas Joel Cool & his big fancy daddy and lovely mum för trädfesten namnfesten kakfesten (underbart kladdkaka, Marie! Merci merci!)!

Joel (18 september 2010)

Sensomriga lästips!

2010-08-03T14:38:00.000+02:00

Det har blivit augusti, men än är det mycket sommar kvar i luft och själ. Och under läslampan när man med öppet fönster ligger och läser i sängen om kvällarna. Här följer några lästips som helt sammanfaller med det jag själv hittills har läst i sommar (bland annat under fotbolls-vm och byggandet av ett styck förrådsbod). Stora, roliga, intressanta, häftiga och vilda upplevelser kan garanteras!

Patti Smith: Just kids

Sara Stridsberg: Darling River

Siri Hustvedt: The Sorrows of an American

Andreas Ekström: Google-koden

Roger Jacobsson: Medierad kultur

Franz Kafka: Förvandlingen

Mer tid och mer pengar till grundutbildningen ett måste

2010-08-02T09:32:00.000+02:00

I min roll som universitetslektor, lärare och biträdande prefekt för grundutbildningsfrågor på Institutionen för kulturvetenskaper vid Lunds universitet händer det ganska ofta att jag suckar och stönar – över de stora problemen med att – för kvalitetens skull i de kurser som ges – kunna ge tillräckligt MYCKET undervisning.

Hösten 2010 satsar vi på att öka antalet så kallade kontakttimmar (föreläsningar, seminarier, gruppövningar, handledning, studiebesök, med mera), något som möjliggörs tack vare för detta ändamål öronmärkta medel från område HT. Dock har inga signaler givits om att detta är medel man också i fortsättningen kan räkna med att få eller ansöka om, så kanske rör det sig bara om en lyckosam engångssatsning.

Problemet med mängden undervisning stavas PENGAR. Och jag skriver helt och hållet under på Carl-Gustaf Andréns inlägg i Sydsvenskan (31.7.2010); Andrén menar att två saker måste (inte bör, utan MÅSTE) göras för att undervisninngsmängden ska komma upp på en acceptabel nivå: 1) en omprioritering måste göras vid svenska lärosäten, så att mer pengar går till kärnverksamheten, det vill säga grundutbildningen, vilket inte är fallet nu (då en väldigt stor del av pengarna går till stödfunktioner, läs administration). 2) statsmakterna måste avsätta mer pengar till grundutbildningen.

Andréns tanke är att sådana steg tas inte bara för grundutbildningens skull i sig, utan också för att skapa en nödvändig förutsättning för att kunna realisera visionerna om en förbättrad och mer kvalificerad forskning i Sverige.

Läs Andréns artikel här!

Tysklands underbara spel

2010-07-11T12:45:00.000+02:00

(Bilden är hämtad från tyska landslagets tyska hemsida, med webbadressen: http://www.dfb.de/index.php?id=128&action=bigpic&lang=D&cHash=55341c562a)

Dessa rader skriver jag sent om aftonen söndagen den 11 juli 2010, med ett halvt öga på tv:n som i sommarkvällen visar VM-finalen i fotboll, den mellan Spanien och Holland. Resultatet i denna match är för undertecknad helt ointressant, faktiskt.

I finalen spelar två lag. Det ena, Holland, spelar en häpnadsväckande tråkig fotboll, som ändå ger segrar. Gäsp. Spanien har i ärlighetens namn spelat en ganska dassig variant av fotboll genom hela VM-turneringen - förutom mot Tyskland i semifinalen, då man typiskt nog lyfte sig till sin rätta och extremt fina nivå. Spanien spelade då sin bästa match på mycket länge, i detta VM:s kanske allra bästa och tätaste strid.

Det man minns mest från VM 2010 i Sydafrika är grandios tysk fotbollspropaganda. Så vacker fotboll har inte spelats sedan hörnflaggan uppfanns! Vilket lag! Vilka löften! Vilket passningsspel! Vilka omställningar och vilka fullträffar! Och så gör Tyskland också flest mål av alla i turneringen (16 stycken)! Och Thomas Müller, denna nytända underbara stjärna har med sina sammanlagda fem mål häng på skytteligasegern, trots att han inte fick spela i semifinalen mot Spanien (efter en urkass dömning av domaren i kvartsfinalen mot Argentina, då Müller fick ett märkvärdigt hårt dömt gult kort som gjorde honom avstängd i semifinalen). Mot Argentina spelades den mest fulländade fotboll som skådats i VM-sammanhang på år och dag. Tyskland KROSSADE verkligen Maradona & co, med fyra vackra noll, och med ett försvarsspel i yppersta världsklass. Kanske var det Schweinsteigers bästa match i karriären.

Det bör också konstateras att Tyskland i och med sin tunga bronsmedalj 2010 kan räknas som 00-talets gigant i VM-sammanhang: ett silver och två brons, det är faktiskt inget annat land som kommer i närheten av den medaljskörden! De tre nationer som förvisso vunnit guld - Brasilien, Italien och Holland eller Spanien - har inte hämtat hem något mer alls i medaljväg från decenniets VM-turneringar. Fotbollstyskland är fotbollsstormakten framför andra detta decennium! Det är ingen myt att än en gång säga det: Tyskland går a l l t i d mycket långt i VM-turneringar!

Innan VM drog igång skadades Michael Ballack så svårt att han fick hoppa av VM-turneringen innan den börjat. Många, inklusive jag själv, trodde då att det mer eller mindre var kört. Utan Ballack går man inte långt... kanske tar man sig vidare ur gruppspelet, men sen blir det nog för tufft; så tänkte man. Men när det var dags för semifinal var det istället den osannolikt suveräne 21-årige Thomas Müller som saknades mest av alla (och ett mer aggressivt, offensivt taktiskt race...). Ballack var faktiskt inte en spelare som med nödvändighet hade gjort sakernas tillstånd bättre för detta stormande tyska fotbollslag.

Och det allra finaste i detta sammanhang, som tyskt fokuserad fotbollsfantast är den framtid som nu lyser stjärnljust in i ens ögon: vilka dåd som står på lut i kommande EM och VM de närmaste åren! Mesut Özil! Thomas Müller! Bastian Schweinsteiger! Lukas Podolski! Arne Friedrich! Manuel Neuer! Philip Lahm! Sami Khedira! Per Mertesacker! Cacau! Toni Kroos! Marcel Jansen! Oj oj oj, med vilken värme detta lag har spelat och kommer att spela till Tyskland fler och större framgångar! Och då måste ju såklart också Miroslav Klose nämnas, denne målspottare av kosmisk rang, som sannolikt gjort sitt sista VM, och så många underbara och viktiga mål!

Jag vill här också citera några ord ur George Grönwalds krönika om VM 2010, publicerad i CITY 9.7.2010:

"Tack, Tyskland.
Tack för att det var ni som vågade släppa fram de nya, unga spelarna. Tack för att ni körde över England. Tack för att ni vågade säga 'vi ska fortsätta att vara en maskin, men framöver ska vi vara en jukebox som bara spelar greatest hits'. Tack."

Jag skriver helt under på detta! Jag älskar mer än något annat i sportsammanhang Tysklands landslag i fotboll. Den kärleken mår just nu ovanligt bra efter denna mer än väl finfina VM-turnering! & som sagt: framtiden ser jag an med spänd förväntan!

Vem vann då VM-finalen? Gäsp, det - och tokmedialiserade bläckfiskar - får du läsa om på annan plats!

PS. Kolla upp den här toppen-sidan också, om du vill veta ALLT om Tyskland och fotboll: http://www.tyskfotboll.se DS.

Jag är svensk, men håller inte på Sverige

2010-06-23T09:58:00.000+02:00

Ikväll onsdag håller jag mig vid tv:n för att se Tysklands sista gruppspelsmatch. Jag tar mig friheten att - sedan 12 års ålder - hålla på och passionerat älska Tysklands fotbollslandslag, t.o.m. mer än svenska landslaget. Jag är svensk, men håller inte per automatik på blågula lag i internationella sportsammanhang (vaför "måste" man det?!). Jag älskar fotbollstyskland. Fotboll innebär för mig kärlek, inte logik. Eller våld, för den delen. Och kärlek ser inga nationella eller andra gränser.

Kryp & ägg & stenar

2010-05-18T17:26:00.001+02:00

Två av de lyckligaste ögonblicken i svensk pop- och rockhistoria stavas EGGSTONE och THE CREEPS. Det är två sydsvenska bandkonstellationer som under perioder (under 1980- och 1990-talen) spred så förbannat mycket glädje, värme och regn av glimrande livskänsla att det tål att framhävas gång på gång, åtminstone emellanåt.

Och! Vore det inte på tiden att någon eller några skärper till sig och gräver, skrapar fram och samlar ihop det dessa band har gjort i låt- och albumformat och presenterar ett par rejäla boxar, med allt gyllene material. Now Dig This!

För att bara nämna ett par få höjdpunkter i nämnda bands utbud anför jag följande mums:

THE CREEPS (Anders Johansson, Hans Ingemansson, Patrik Olsson och Sveriges bästa rockröst genom tiderna, alla kategorier: Robert Jelinek):

Bring Some Wood
Now Dig This
Way Cool
Love Magic
Down at the Night Club
Don't Go Away
Right Back On Track (singelversionen)

EGGSTONE (Per Sunding, Patrik Bartosch och Maurits Carlsson):

My Trumpets
Marabous
Shooting Time
Water
The Dog
Taramasalata
Diesel Smoke

Konserter med dessa band var allt som oftast kaotiska rus av musik & dans! Eggstone på Skylten i Linköping... jisses vad alla i publiken och på scen förvandlades till ett annat kosmos! Och när Creeps äntrade scenen i Sahara-tältet på Hultsfredsfestivalen i augusti 1989... ja då var allt, precis ALLT, i gungning överallt i existensen.

Så snälla, någon där ute – snickra ihop complete-boxarna! Nu!

Gunnar Ekelöf mellan konstarterna

2010-05-15T19:55:00.000+02:00

Nu är den äntligen här: den lilla skriften Gunnar Ekelöf mellan konstarterna, utgiven av Intermedia Studies Press i Lund, och med redaktörerna Mikael Askander och Jørgen Bruhn. Det är en samling texter om intermediala funktioner av olika slag i Ekelöfs poesi. Innehållsförteckningen ser ut som sådan:

* Anders Mortensen: Om konsten och konsterna hos Gunnar Ekelöf
* Annette Fryd: "Är inte de schizofrena ett slags atavistiska återfall?" Skizofreni og tolkningens greb i Gunnar Ekelöfs tekster om
C. F. Hill
* Magnus Halldin: Anteckningar om Gunnar Ekelöf och musiken
* Neal Ashley Conrad Thing: At se med Ekelöf - bemærkninger til filmen/dobbeltdvd'en Ekelöfs blik - Blikke på Ekelöf

Boken är resultatet av ett mycket välbesökt symposium med samma namn som hölls på Institutionen för kulturvetenskaper vid Lunds universitet i november 2008. Symposium och bok möjliggjordes med stöd av Gyllenstiernska Krapperupstiftelsen och Svenska Akademien - stort tack!

Boken kan också inom kort beställas via Media-Tryck i Lund, håll utkik där närmaste tiden!

SUPERBT ÖVERSATT ROLAND!

2010-05-14T21:07:00.000+02:00

Grattis till Jens Nordenhök! Som får De Nios pris bland annat för sin fenomenala insats i samband med nyöversättningen av Rolandsången (2009). Bloggen & bloggaren här bockar & bugar, & tackar för en våldsam och våldsamt gripande läsupplevelse, med många ödmjukt hanterade översättarproblematiker i kommentarerna!

Poeten Patti Smith

2010-04-21T12:38:00.000+02:00

Jag har bokat mig för två nyutkomna böcker av Patti Smith, Just Kids och diktsamlingen Oskuldens tecken.

Jag har läst flera av Smiths tidigare poesiböcker, och måste erkänna att jag är ganska golvad av denne poet. I mina ögon är tänkaren och författaren och poeten Patti Smith mer intressant än hennes musik. Hennes album och hennes låtar är verkligen inte dåliga, men jag ramlar inte omkull av själva musiken. Undantaget är när jag såg henne och hennes band göra en otroligt stark spelning i New York i december 2004, på hennes egen födelsedag!

Även om jag inte är klar med vare sig Just Kids eller Oskuldens tecken tror jag att jag vågar rekommendera dessa verk! Och ej den suveräna dokumentärfilmen att förglömma: Dream of Life (2008).

Jag återkommer här på bloggen med fler kommentarer om ovan nämnda böcker!

Bruno K. Öijer och intermedialitet

2010-03-27T12:03:00.000+01:00

Under HT-dagarna i Lund den 16-17 april håller jag ett föredrag om Bruno K. Öijer och intermedial poesi. Det kommer att handla om hur ord, bilder, film, musik och digitala medier interagerar – med fokus på Öijers poesi. Kom gärna och lyssna!

Mitt föredrag äger rum lördagen den 17 april kl 11.00-11.45, i sal L201 på SOL-centrum i Lund.

Mer info finns här:
http://www.ht.lu.se/forskning/humanist--och-teologdagarna-ht-dagarna-

Filmaren och forskaren Per Zetterfalks besök på Institutionen för kulturvetenskaper

2010-03-12T11:46:00.000+01:00

(Fr v: Frans Mossberg, Per Zetterfalk och Robert Willim. Foto: Susann Roos)

Den 11 mars besöktes Institutionen för kulturvetenskaper (i Lund) av filmaren, forskaren och tillika Dramatiska Institutets förste disputerade doktor någonsin: Per Zetterfalk.

Han höll först under förmiddagen en gästföreläsning för studenterna på Intermediala studier, och diskuterade då bland annat frågor som rör likheter och skillnader mellan film, tv och teater. I fokus för mycket av föreläsningen stod Zetterfalks egen forskningsprocess, hans arbete och möten med Lars Norén och dennes skapandeprocess i samband med pjäsen – och TV-inspelningen – Kyla. Zetterfalk kom även in på frågan om olika vägar till kunskap, vetenskapens och konstens, vilket i sammanhanget är intressant eftersom Zetterfalks arbete resulterade i både en doktorsavhandling (Inter Esse) och en film (Kall).

Under eftermiddagen deltog sedan Zetterfalk i Kulturseminariet, på temat ”konstnärlig och vetenskaplig forskning”. En panel bestående av Zetterfalk, och Robert Willim och Frans Mossberg diskuterade möjligheter och problem för konstnärlig forskning och mötet mellan vetenskap och konst i forskning och forskarutbildningar. Diskussionerna kunde ha pågått bra mycket längre än till klockan tre, men då var det dags att avrunda för institutionens senarelagda frukostmöte.

Det blev en mycket intensiv dag, och en lyckad sådan. Många intressanta samtal i stort som smått hann föras mellan Zetterfalk och oss andra – studenter, forskare, lärare – på institutionen. Senare på kvällen visades filmen Kall på biografen Panora i Malmö, med regissören på plats för samtal om filmen. Ett liknande arrangemang ägde rum på Kino i Lund kvällen innan Zetterfalk gästade Institutionen för kulturvetenskaper.

KALL också i Lund - den 10 mars

2010-03-05T11:14:00.000+01:00

Per Zetterfalks film om Lars Norén, KALL - Noréns drama, visas även i Lund den 10 mars, då på biograf KINO. Se följande länk för mer info!

Norénfilm på KINO

Tid: 18.00
Biljettpris: 70 kr

Zetterfalks film visas i Malmö den 11 mars

2010-03-03T12:35:00.000+01:00

Förutom en föreläsning tidigare på dagen den 11 mars (se inlägg nedan), kan man också notera att Per Zetterfalks film om Lars Norén visas under kvällen samma dag, i Malmö, på:

Biograf Panora, S:t Gertrudsg 4

Torsdag 11 mars kl 18:30

FILM & REGISSÖRSSAMTAL:  KALL - Noréns drama

Filmvisning och efterföljande samtal med regissören Per Zetterfalk som tar upp frågor som t. ex. Vad är skaparprocessen? Går den att se? Går den att förmedla?

Biljettpris: 50 kr

Per Zetterfalk föreläser i Lund den 11 mars!

2010-02-24T09:56:00.000+01:00

Hjärtligt välkomna till Kulturanatomen i Lund och en av Intermediala studier vid Lunds universitet anordnad gästföreläsning av och med Per Zetterfalk. Föreläsningen ska handla om teater och film och olika typer av likheter, skillnader och samband däremellan.

Zetterfalk har som förste doktorand disputerat vid Dramatiska Institutet, på en avhandling om Lars Norén: Inter Esse. Det skapande subjektet, Norén och reality (Gidlunds förlag, 2008). Zetterfalk är dessutom filmare och har bland annat gjort filmen KALL, också den med Noréns skapande i fokus.

Zetterfalks besök i Lund är som sagt en gästföreläsning på kursen Intermediala studier, men är öppen för alla intresserade! Välkommen!

Det hela äger rum den 11 mars, kl 10-12 i sal 109, på Kulturanatomen (Biskopsgatan 7) i Lund.

Och kika gärna på Per Zetterfalks hemsida: www.memoriaproduktion.se

Beställ ny bok om Ekelöf!

2010-02-15T14:39:00.000+01:00

Nu är den snart här, Intermedia Studies Press’ nya bok: Gunnar Ekelöf mellan konstarterna (red. Mikael Askander & Jörgen Bruhn). Förhandsbeställ ett exemplar genom att skicka ett mejl till Mikael.Askander@kultur.lu.se. Priset för boken är 185 kronor (inkl frakt). Boken beräknas kunna skickas fr. o. m. mitten av mars.

I Gunnar Ekelöf mellan konstarterna presenteras essäer om Gunnar Ekelöfs poesi utifrån olika intermediala perspektiv; film, text-bild och musik-ord är några sådana infallsvinklar som aktualiseras av de fyra författarna, som är: Annette Fryd, Neal Ashley Conrad, Magnus Halldin och Anders Mortensen.

Ny bok av Pär Thörn!

2010-02-03T09:53:00.000+01:00

Glädjande nog för alla beundrare av den svenske författaren och konstnären Pär Thörns lika ödmjuka som halsbrytande hållning är det dags för en ny bok: Land skall med lag byggas (Natur&Kultur, 2010). Här möter man referenser till såväl Bibeln som till TinTin, och på sedvanligt skruvat Thörn-vis dånar en politisk, samhällskritisk ton fram ur texten.

Land skall med lag byggas är också tidigare – 2009 – utgiven i liten upplaga i Norge, på det lilla förlaget Attåt.

Lyssna också på Sveriges radios/P1:s intervju med Thörn, på:

P1:s intervju med Pär Thörn, 1.2.2010

Den litterära våren börjar alltså spännande - och snart är snödrivorna ett minne blott!

Jenny Wilsons originella sväng

2010-01-13T08:24:00.001+01:00

Lördagen den 16 januari äntrar underbart originella och svängande Jenny Wilson scenen på KB i Malmö. Det kan bara bli en fantastisk afton. Ett av förra årets allra bästa album var Wilsons Hardships. Hon är ute på en ganska sparsmakad turné, med endast ett fåtal spelningar i de större städerna i Sverige. Hon turnerar med sitt band och har även med sig Tensta Gospel Choir på denna korta turnésväng.

KB i Malmö på lördag alltså: en av årets bästa spelningar kan mycket väl explodera redan ett par veckor in på året! Be there!

Tio nya år - here we come!

2009-12-29T20:47:00.000+01:00

Vi susar in i ett nytt decennium. Bakom oss lämnar vi ett våldsamt. Och ett med många ljuspunkter. Själv träffade jag mitt livs kärlek, S., och vi fick Frans, drygt ett år nu. Kärlek 100%.

Och så blev det ett tiotal år med Håkan Hellström och Zlatan Ibrahimovic; jag bockar och bugar och tackar dessa genier för all den glädje de lät gnistra i mina tårfyllda ögon dessa år!

En viss herr Dylan finns med på snart sagt alla mina topplistor över decenniets bästa: filmer, böcker, låtar, album, konserter. Han turnerar vidare, skriver vidare, spelar vidare. Och jag hänger med på hans resa även i fortsättningen.

Jag vistades i New York flera gånger, och i Dublin, Berlin, Hamburg, Andalusien, Wien och England, old England! Och lämnade Lund för Malmö (efter tio års lundaboende).

Nya tio år ska skölja fram genom oss, och en dag saknas och kommas ihåg av oss. Men nu, nu ligger allt framför oss. Det glittrar av möjligheter och gott nytt år!

00-talets bästa populärmusik

2009-12-20T20:09:00.000+01:00

Här kommer mina listor över decenniets definitivt bästa populärmusik – låtar, album och spelningar.

Det har blandats vilt: hihop, soul, rnb, pop, rock, electronica… och svenskt är det gott om! Liksom antalet kvinnliga artister. I mitt tycke blev det ett Håkan Hellströmskt decennium! Och, ja, han är med ymnigt på alla dessa listor, han har helt tveklöst varit det starkast brinnande ljuset under decenniet som gått. Hans spelning på Mejeriet i december 2002 fick halva Skåne att sakta och gnistrande rasa ner i Öresund. Av pur eufori, av pur kärlek. Och alla hans album, alla utgivna under 00-talet, är fantastiska låtsamlingar och energibomber popsverige sällan skådat.

Man kan vidare notera att jag har haft så svårt att rangordna mina låtval på låtlistan att jag gjort det genom ”ihopbuntningsprincipen” – och egentligen består låtlistan alltså bara av tre placeringar… men innehåller över sextio låtar!

00-talets bästa låtar

Plats 1
Håkan Hellström: En midsommarnattsdröm

Plats 2
Håkan Hellström: Zigenarliv Dreamin’
Håkan Hellström: Ramlar
Martha Wainwright: Bloody Motherf***ing A**hole
Frida Hyvönen: Dirty Dancing
The Knife: Heartbeats
Madonna: Hung Up
Bob Dylan: Ain’t Talkin’
Cat Power: Song to Bobby
Tom Waits: You Can Never Hold Back Spring
Outkast: Hey Ya
Eminem & Dido: Stan
Beyoncé: Irreplacable

Plats 3
Bob Dylan: High Water (for Charlie Patton)
Beyoncé: Crazy in Love
Thåström: Ungefär så här
Amy Winehouse: Rehab
Håkan Hellström: Mitt Gullbergs Kaj Paradis
Thåström: Fanfanfan
Frida Hyvönen: I drive my friend
Beyoncé: Halo
Jenny Wilson: Crazy Summer
Sugababes: Push the Button
Feist: I Feel it All
Håkan Hellström: Känn ingen sorg för mig Göteborg
Bob Dylan: Thunder on the Mountain
PJ Harvey: The Whores Hustle and the Hustlers Whore
Strip Music: Desperation
Broder Daniel: Shoreline
Franz Ferdinand: Take Me Out
The Mo: Nostalgia Locomotive
White Stripes: Seven Nation Army
Bob Dylan: Workingman’s Blues #2
The Plan: Let’s leave
Håkan Hellström: Atombomb
Tweet: Oops (Oh My)
Leona Lewis: Bleeding Love
The Wailin’ Jennys: The Devil’s Paintbrush Road
Timbuktu: Ett brev
Kanye West: Gold digger
Soundtrack of Our Lives: Sister Surround
Anna Järvinen: Götgatan
Shakira feat. Wyclef Jean: Hips Don’t Lie
The Cardigans: You’re the Storm
Kate Ryan: Désenchantée
Marit Bergman: This is the Year
Aaliyah: Try Again
Kent: Dom andra
Chick Habit: Rule the World
Destiny’s Child: Bootylicious
David & the Citizens: I’ve Been Floating Upstream Since We Parted
Morrissey: You Have Killed Me
Robert Plant/Alison Krauss: Please Read the Letter
Gnarls Barkley: Crazy
Hello Saferide: If I Don’t Write This Song, Someone I Love Will Die
Håkan Hellström: Klubbland
The Mo: Howl in the Jungle
The Hives: Hate To Say I Told You So
Nelly Furtado: Turn Off the Light
Håkan Hellström: En vän med en bil
John Legend: Used to Love You
Joanna Newsom: Sprout and the Bean
The Concretes: Forces
Håkan Hellström: Jag har varit i alla städer
Madonna: Music
The Ark: Calleth You, Cometh I

00-talets bästa album

1. Håkan Hellström: Känn ingen sorg för mig Göteborg
2. Bob Dylan: Modern Times
3. Frida Hyvönen: Until Death Comes
4. Tom Waits: Orphans
5. PJ Harvey: Stories From The City, Stories From The Sea
6. Feist: The Reminder
7. The Knife: Deep Cuts
8. Håkan Hellström: Ett kolikbarns bekännelser
9. Bob Dylan: Love and Theft
10. The Mo: Night at the Zoo

00-talets bästa konserter

Håkan Hellström, Mejeriet i Lund, december 2002
Patti Smith i New York, december 2004
Bob Dylan, Forum i Köpenhamn, oktober 2003
Madonna, Parken i Köpenhamn, augusti 2009
Martha Wainwright i Hultsfred, juni 2006

00-talets bästa litteratur

2009-12-14T21:53:00.000+01:00

Vad man sannerligen kommer att minnas från de tio år som gått är Stieg Larssons tre romaner om Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander – ”Millenium-decenniet” vore ett namn väl värt att sätta på detta litterära årtionde! Eller varför inte ”Da Vinci-koden-decenniet”?!

Men det har såklart skrivits en mängd bra poesi, prosa och dramatik sedan vi skiftade till 2000-tal. Nedan följer några av mina absoluta favoriter. Det är en lista över de enligt min uppfattning bästa skönlitterära verken som publicerades under 00-talet.

Några författare har med mer än en titel på listorna, vilket är kul tycker jag, det tyder på kontinuerlig kvalitet! Pär Thörn vann mitt hjärta stort med sina galna och samtidigt samhällskritiska texter. Och Sara Stridsbergs Drömfakulteten är inte bara bästa svenska utan bästa verk överhuvudtaget, även internationellt sett. Om jag får döma.

Svenskt

1. Sara Stridsberg: Drömfakulteten
2. Pär Thörn: Mutationer av Anna-Greta Leijon
3. Bruno K. Öijer: Dimman av allt
4. Sara Stridsberg: Happy Sally
5. Pär Thörn: Tidsstudiemannen
6. Bruno K. Öijer: Svart som silver
7. Åsa Linderborg: Mig äger ingen
8. Anders Paulrud: Fjärilen i min hjärna
9. Jonas Hassen Khemiri: Ett öga rött och Susanna Alakoski: Svinalängorna
10. Mikael Niemi: Populärmusik från Vittula

Icke-svenskspråkigt

1. Haruki Murakami: Kafka on the Shore
2. Cormac McCarthy: The Road
3. Jonathan Franzen: The Corrections
4. Orhan Pamuk: Snö
5. Richard Ford, The Lay of the Land
6. Siri Hustvedt: What I Loved
7. Bob Dylan: Chronicles
8. Mario Vargas Llosa: Bockfesten
9. Junot Díaz: The Brief Wondrous Life of Oscar Wao
10. Jonathan Safran Foer: Extremely Loud and Incredibly Close

En total lista...

...ser ut så här, för de fem bästa böckerna:

1. Sara Stridsberg: Drömfakulteten
2. Haruki Murakami: Kafka on the Shore
3. Cormac McCarthy: The Road
4. Pär Thörn: Mutationer av Anna-Greta Leijon
5. Bruno K. Öijer: Dimman av allt

Kritik
Och så vill jag passa på att lyfta fram några titlar vad gäller den kritik som skrivits under decenniet.

Torsten Ekbom: Den osynliga domstolen. En bok om Franz Kafka
Kevin J. H. Dettmar : The Cambridge Companion to Bob Dylan
Jesper Olsson: Alfabetets användning. Konkret poesi och poetisk artefaktion i svenskt 1960-tal
Jens Arvidson, m. fl: Changing Borders. Contemporary Positions in Intermediality
Chris Anderson: The Long Tail
Per Bäckström: Tomhet, aska och eld. Outsiderproblematiken hos Bruno K. Öijer
Kerstin Bergman: En möjlig värld: En tematisk studie av Lars Gustafssons 1990-talsromaner
Hans Lund (red.): Intermedialitet. Ord, bild och ton i sampspel
Carol Vernallis: Experiencing Music Video. Aesthetics and Cultural Context
Robert Willim: Industrial Cool. Om postindustriella fabriker
Andreas Jacobsson: Döden på film. En motivstudie med världsfilmsperspektiv
Henry Jenkins: Convergence Culture. Where Old and New Media Collide

Vampyrer & Vilhelm Moberg

2009-12-14T21:25:00.000+01:00

I helgen ägde två intressanta disputationer rum, båda i litteraturvetenskap.

I fredags (11 december) disputerade Anna Höglund vid Växjö universitet. Hennes avhandling handlar om vampyrmotivets historiska utveckling, och bär titeln Vampyrer. En kulturkritisk studie av den västerländska vampyrberättelsen från 1700-talet till 2000-talet. Och i lördags (12 december) disputerade Jens Liljestrand vid Lunds universitet på en avhandling om Vilhelm Moberg: Mobergland. Personligt och politiskt i Vilhelm Mobergs utvandrarserie.

Härligt att se att två av mina doktorandkollegor (vi började på forskarutbildningen i litteraturvetenskap i Lund samtidigt hösten 1996) nu är klara. Och doktorer. Grattis säger jag till Anna och Jens!

00-talets bästa filmer

2009-12-08T12:24:00.000+01:00

Här kommer så min lista över de (50) absolut bästa, vackraste, mest plågsamma och underbara filmerna som har haft biopremiär under decenniet. Här blandas svenskt och internationellt, komik och allvar, krig och kärlek… Listan kommenteras kort nedan, och ser ut så här, med svenskt i topp:

1. Sånger från andra våningen, i regi av Roy Andersson
2. Mulholland Drive, av David Lynch
3. Inland Empire, av David Lynch
4. The Cats of Mirikitani, av Linda Hattendorf
5. Eternal Sunshine of the Spotless Mind, av Michel Gondry
6. O Brother Where Art Thou, av bröderna Coen
7. Mot väggen, av Faith Akin
8. La Pianiste, av Michael Haneke
9. De andras liv, av Florian Henckel-Donnersmarck
10 The Hours, av Stephen Daldry
11. Little Children, av Todd Field
12. Persepolis, av Vincent Paronnaud och Marjane Satrapi
13. Lilja 4-ever, av Lukas Moodysson
14. This is England, av Shane Meadows
15. Vid himlens utkant, av Faith Akin
16. No Direction Home, av Martin Scorsese
17. Dolt hot, av Michael Haneke
18. De feta åren är förbi, av Hans Weingartner
19. Sophie Scholl, av Marc Rothemund
20. Being John Malkovich, av Spike Jonze
21. Dogville, av Lars von Trier
22. Tillsammans, av Lukas Moodysson
23. Babel, av Alejandro González
24. Wonder Boys, av Curtis Hanson
25. Goodbye Lenin!, av Wolfgang Becker
26. Crouching Tiger, Hidden Dragon, av Ang Lee
27. Mystic River, av Clint Eastwood
28. Dancer in the Dark, av Lars von Trier
29. Pingpongkingen, av Jens Jonsson
30. The Squid and the Whale, av Noah Baumbach
31. In the Mood for Love, av Kar Wai Wong
32. Irreversible, av Gaspar Noe
33. Spirited Away, av Hayao Miyazaki
34. The Reader, Stephen Daldry
35. Under sanden, av François Ozon
36. The Constant Gardener, Fernando Meirelles
37. No Country for Old Men, av bröderna Coen
38. There Will Be Blood, av Paul Thomas Anderson
39. Walk the Line, av James Mangold
40. Att återvända, av Pedro Aldomovar
41. Spiderman, av Sam Raimi
42. Before Sunset, av Richard Linklater
43. Elsker dig for evigt, av Susanne Bier
44. Om jag vänder mig om, av Björn Runge
45. Jag har älskat dig så länge, av Philippe Claudel
46. En öm kyss, av Ken Loach
47. Ett hål i mitt hjärta, av Lukas Moodysson
48. I’m Not There, av Todd Haynes
49. Du levande, av Roy Andersson
50. Kill Bill 2, av Quentin Tarantino

Roy Anderssons Sånger från andra våningen är decenniets stilistiska och tematiska och filmiska mästerverk, och en av de allra bästa filmer jag någonsin sett. Och ser om.

Resten av filmerna som här noteras är mycket svåra att rangordna – de är alla i mina ögon väldigt, väldigt bra. Lynch och Moodysson gjorde underbara filmer, och från Tyskland vällde det fram en smärre flod av fenomenala berättelser på vita duken, med inte minst Faith Akins två mästerverk här listade. Tre filmer – The Reader, Little Children och Eternal Sunshine of the Spotless Mind – med en av mina absoluta favoritskådisar, Kate Winslet, värmer också!

En personlig favorit har jag i Linda Hattendorfs varma och hoppingivande dokumentärfilm The Cats of Mirikitani. Den som inte har sett den bara måste leta fram den! Och se den!

Tycker du att det saknas någon film i listan så kommentera gärna! Men notera att det som alltid i dessa fall rör sig om en subjektiv (men välavvägd) lista från mitt håll – och att jag inte har någon fäbless för vare sig vampyrer eller Sagan om ringen…

Grattis, Tom Waits!

2009-12-07T11:51:00.000+01:00

Idag vill jag tänka iväg ett grattis! På födelsedagen, till Tom Waits som fyller 60 år! Han är en av de allra, allra största musik- och ljudkonstnärerna världen har skådat. Och hans senaste album - Glitter and Doom Live - ska undertecknad inhandla lagom till jul. Misstänker att det är underbart, och ser fram emot extra-skivan med mellansnacks-berättelser!

Jodå, ännu i dessa dagar behöver man emellanåt KÖPA en skiva - Tom Waits skivor är sådana!

Läs också Oscar Rossis artikel i dagens Svenska Dagbladet, om herr Waits, en man som blir yngre för varje år som går:

Oscar Rossis artikel i SvD

Ett lästips inpackat som julklappstips

2009-12-04T11:36:00.000+01:00

Björn Höglunds fina Alla spelar spel. Sällskapsspelens historia (Historiska media, 2009) är en familjespelens historieskrivning. Det handlar om en kongenialt och urläckert utformad bok. Höglund tecknar skickligt framför allt 1900-talets historia genom familjespelens prisma. Monopol, Den försvunna diamanten, Dallas och Nya Bondespelet – alla dessa spel och många, många därtill beskrivs och sätts in i sina respektive samtidshistoriska kontexter. Boken är också maffigt illustrerad med massa bra bilder på spel och spelreklam. Detta är en perfekt julklappsbok att ge till den som är intresserad av spel och populärkultur!

00-talets bästa tv-serier

2009-12-01T14:16:00.000+01:00

(Bild från omslaget till dvd-utgåvan av säsong 1; HBO/Warner Home Video)

Härmed presenterar jag listan över de enligt mig bästa tv-serierna som skjutits ut mot oss genom tv-rutan under det gångna decenniet:

1. Six Feet Under (am)
2. Life on Mars (eng)
3. The Office (eng)
4. Det nya landet (sv)
5. Ed (am)
6. Graven (sv)
7. Medium (am)
8. Sopranos (am)
9. Extras (eng)
10. The Line of Beauty (eng)

Notera: Alla serierna i topp - förutom Ed och Medium - sändes på SVT (några även på andra kanaler, som exempelvis Six Feet Under). SVT står i en klass för sig när det gäller såväl utbud som form, ingen reklam stör t. ex. din upplevelse. Och TV4 är väl de som sämst tar hand om sina pärlor: exempelvis visas Medium högst sporadiskt, få avsnitt per säsong och alltid söndersprängda med reklaminslag före, i och efter sändningen av avsnittet ifråga. Skandalöst trist!

Svenska kriminalhistorien Graven får en plats, det är den värd! Och amerikanska lågmälda dramat Ed knockade mig långsamt och totalt. The Office var roligast. Dock: Six Feet Under är solklar etta – och passa gärna på att läsa min essä om serien och dess gestaltningar av döden, på följande länk:

En essä om Six Feet Under

Nytt med decenniets popprins

2009-12-01T14:11:00.000+01:00

Det sprakar alltid i luften när man bara ens börjar tänka i termer av nytt material med Håkan. Hellström alltså. Nu är han aktuell med en ny live-dvd! Och så talas det redan om ett nytt album som lär färdigställas nästa år! Då har vi andats den här mannens musik och kärlek i tio års tid, en lång lång tid av värme! Läs gärna mer på Aftonbladets sajt:

Om Håkans nya

00-talets bästa svenska tidskrifter

2009-11-26T10:28:00.000+01:00

Nu åker vi!

Det har blivit listningsdags, och fram till mellandagarna kommer ett flertal listor över decenniets bästa uttryck att presenteras här. Listor över litteratur, musik, tv och film kan utlovas; samt en totallista över de största ögonblicken. Men först ut är alltså följande lista - de fem bästa svenska tidskrifterna som jag helt subjektivt har rangordnat så här:

1. OEI
2. Sex
3. Tidskrift för litteraturvetenskap
4. Lira
5. Sonic

Många, många fler kan såklart nämnas, men det får räcka med en fem-i-topp. OEI är i mina ögon oslagbart spännande och galet omfattande och spretig. Prenumerera mera! Och kolla in deras hemsida:

http://www.oei.nu

En bok och ett konstverk - och ett mordvapen?!

2009-11-25T21:18:00.000+01:00

Igår besökte jag tillsammans med Frans Vilhelm och Sinja Malmö Konsthall. Där pågår för närvarande Little Theatre of Gestures, en utställning med samtidskonst som bland annat är ett samarbete med Basels konstmuseum. Utställningen bjuder på en något disparat men likväl uppfriskande kollektion upplevelser, får man väl säga.

Samtidigt blir jag inte direkt golvad av det som möter mig, det känns som en sådär aningen ofarligt trevlig utställning man ramlar in på relativt ofta. Men ett verk dröjer sig kvar i mig, ett (skenbart) enkelt sådant: Kirsten Pieroths Dead Ant (Detective Novel). På en liten piedestal ligger en bok, The Adventures of Sherlock Holmes (som inte är en roman/novel, utan en novellsamling!). Ligger det, som titeln kanske antyder, en död myra under boken? Det får bara den veta som vågar trotsa konsthallens/konstnärens förbud att vidröra verket och lyfta på boken…

Ju mer jag tänker på det här konstverket, desto mer komplext och öppet för tolkningar blir det – I love it!

Foto: Mikael Askander

Utställningen pågår till och med 10 januari.

Steve Sem-Sandberg intressant trots priset

2009-11-24T10:17:00.000+01:00

Trots att Steve Sem-Sandberg får Augustpriset är jag väldigt nyfiken på hans roman De fattiga i Lodz. Han har alltid varit en intressant författare, och fortsätter så.

Annars har jag helt gett upp Augustpriset efter en del trams de senaste åren: 2008 misslyckades man med att ge priset till en poet för första gången på länge, trots att Bruno K. Öijers fantastiska diktsamling Svart som silver var nominerad. I år undrar jag vad som hände med den s.k. fackbokskategorin - att inte Gellert Tamas var nominerad... totalt oförklarligt, faktiskt.

Igår besökte jag Lundensiska litteratursällskapets afton, en paneldiskussion i Hörsalen på SOL-centrum om Bruno K. Öijer. Det började lite trevande, men blev allt intressantare och när klockan slog nio och det var slut var man beredd att utropa "vi får ta mer nästa vecka!". Öijer upphör aldrig att attrahera eller intressera; de många besökarna igår kväll håller med om det, kan jag lova.

Bäst gillade jag Ann Steiners inlägg. Hon försökte nyansera bilden av Öijer som en ständig outsider. Jag håller med Steiner, Öijer är inte längre någon outsider i den svenska litteraturen. Men det spelar mindre roll, det viktiga är att hans dikter håller - & det gör dem (& lär göra länge än)!

Äntligen! Zebulon rider igen!

2009-11-21T09:12:00.000+01:00

Nu är den äntligen på gång – Familjen Macahan i dvd-format! Säsong 1 ges ut och releasedatum är satt till den 25 november. Det är inte en av världens bästa tv-serier någonsin, men Zeb Macahan är tveklöst en av de allra mest minnesvärda karaktärerna all time!

Säsong 2 släpps i februari 2010.

Meryl Streep briljerar – äntligen!

2009-11-19T15:25:00.000+01:00

Jag har varit på bio – vilket inte skett många gånger detta år, mycket beroende på att jag är ganska nybliven pappa – och sett Julie & Julia (i regi av Nora Ephron). Det visade sig bli en liten skön fyrverkeripjäs till mysfilm, en klart positiv överraskning! Filmen handlar om en tjej, Julie Powell, som bloggar om matlagning och sätter sig före att laga sig igenom kokboks- och tv-kock-ikonen Julia Childs kokbok med fransk mat. Och så bloggar hon om det hela. Filmen följer ömsom Julie i 2000-talets New York, ömsom 1950-talets Julia, i bl. a. Paris och Tyskland.

Det är tveklöst en feel good-film med hög charmfaktor, och som faktiskt lyckas få Meryl Streep att briljera totalt. Det känns som att DET var länge sedan… förutom Deer Hunter och The Hours har jag mest upplevt Streep som en ganska-tråkig-men-duktig skådespelare. Men i Julie & Julia ÄR hon på ett helt naturligt sätt sin karaktär, en kvinna som tar plats, är högljudd, varm och tror på sig själv.

Och det är inte bara hon som är bra; flertalet skådespelare – däribland Chris Messina, Amy Adams och inte minst Stanley Tucci som Julia Childs make – är trovärdiga och smått lysande i sina rollgestaltningar. Dessutom är historien berättad med ett puttrande driv som aldrig stannar av. Det rör sig om en berättelse som visar hur människor faktiskt kan göra något av sina passioner; att det i det här fallet handlar om mat och matlagning är en sak. Jag läser skildringen av karaktärernas matintresse som en representation av det allmänmänskliga i att gilla och vilja – och det går vägen! Se!

En pärla & ett julklappstips: Familjen Ashton

2009-11-18T12:19:00.000+01:00

Efter att under ett par månaders tid ha följt TV-serien Familjen Ashton (A Family at War) måste jag bara rekommendera den till alla som är sugna på riktigt bra tv-serier, med starka personprträtt, fenomenal dialog och kanonbra skådespelarinsatser. Och ge inte upp: efter två avsnitt visste jag inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta, jag trodde jag bevittnade en gammal kalkon, en urban variant av Hem till gården eller liknande. Men men men... serien växer och växer och växer, och blir till en svåremotståndlig vän i höstmörkret. Engelsk TV är bäst!

Serien finns att köpa i en DVD-box med alla 3 säsongerna samlade på 14 skivor. Den räcker med andra ord hela julen och ända fram till nyår.

Dylans nya video: Must Be Santa

2009-11-18T12:00:00.000+01:00

Bob Dylans julskiva (!) - Christmas in the Heart - kom som bekant för en tid sedan, och nu har så en musikvideo från plattan också sett dagens ljus: det är låten "Must Be Santa" som finns att se och höra på bl. a. YouTube:

http://www.youtube.com/watch?v=qVs6X9yIM_k

Även om låten inte hamnar på min lista (som presenteras här på bloggen i början av december) över decenniets bästa låtar... så kan man ända känna att en tokig & skön jul är i antågande - i his bobness sällskap!

Kika även på annat Dylan-material via:

http://www.youtube.com/user/BobDylanTV

Om medierad och medialiserad litteratur

2009-11-16T10:50:00.000+01:00

På Studentlitteratur har nu Ann Steiners mycket inspirerande bok om litteratur, böcker, författare och förlag i mediesamhället kommit ut: Litteraturen i mediesamhället. Det är uppfriskande läsning som förtydligar och klargör vad litteratur kan vara i vår tid - och hur t ex internet har påverkat och förändrat förutsättningarna för såväl litterärt skapande som för den s.k. bokmarknaden. Tag och läs!

Poetisk väderlek & Bruno-K.-väll!

2009-11-11T12:00:00.000+01:00

Det är november nu, svensk november... hu! Bruno K. Öijer har träffande formulerat läget i dikten "Ishjärtat":

"Järnkättingar
av grått dis
hängde ur himlen
och slog mot husfasaderna"

Stenhårt och sant och vackert! Och apropå Bruno K., så arrangerar Lundensiska litteratursällskapet ett samtal om hans poesi på SOL-centrum i Lund den 23 november. Jag ska dit!

Fenomenet R.

2009-11-10T23:48:00.001+01:00

Den här boken om Ranelid - av Forslid och min käre handledare under doktorandtiden, Anders O. - är jag väldigt sugen på att läsa, av litteraturvetenskapliga skäl och som lustläsare!

http://www.dn.se/dnbok/bjorn-ranelid-anders-ohlsson-torbjorn-forslid-1.989526

Årets låt!

2009-11-10T11:06:00.000+01:00

2009 års bästa låt har gjorts av Beyoncé, & stavas HALO! Jag vet att den släpptes på album redan 2008, men som singelsläpp 2009 räknas den in även detta år! Beyoncé har fler låtar med på min lista över decenniets bästa låtar, som jag under december månad publicerar här på min blogg.

Åsså grattar jag Z. Ibrahimovic till Ännu en guldboll! Han prenumererar liksom.

Teatersport-brottningsvåld

2009-11-09T10:42:00.000+01:00

I lördags kväll var jag och Jens på Tangopalatset i Malmö för att avnjuta lite wrestling. Det var första gången för mig, and I liked it! Härlig stämning, småabsurt och mycket välarrangerat. Pauserna kunde dock ha kortats något. Heja Svensk Wrestling Syd! Och Killer Karlsson...

Ett par boktips

2009-11-08T19:37:00.000+01:00

Nu finns Kevin Dettmars Dylan-antologi, "The Cambridge Companion to Bob Dylan", i pocketformat. Måste inskaffas! Och missa inte heller Haruki Murakamis underbara lilla bok om löpning och romanskrivande: "What I Talk About When I Talk About Running". Väldigt inspirerande läsning!

2009-11-07T15:15:00.000+01:00

Inom kort kommer här att proudly presenteras en lista över decenniets bästa populärmusiklåtar! Stay tuned!