Idag, den 18 september – på dagen två år sedan Bruno K. Öijers mästerliga diktsamling Svart som silver kom ut – firade mina vänner Andreas & Marie sin son Joel och hans namn med en liten glimrande namnfest. Joel heter nu verkligen Joel (och Olle och Holger), han är ca sju månader gammal/ung och helt stencool, och fick dagen till ära många fina presenter från släktingar och vänner.
Framför allt: han fick av sina kusiner, farbröder, fastrar och farmor ett träd, ett härligt äppelträd vid namn Ingrid Marie, som redan innan det kommit i jorden hade hunnit producera ett safttigt, rött äpple. Joels pappa Andreas snodde dock snabbt åt sig denna godbit när trädet väl var satt i trädgårdsjorden.

Helt underbart är det att se ett ungt friskt träd planteras. Det uppväger sorgen över att se det gamla sjuka trädet hemma på vår egen gård i Malmö kapas ner och fällas. Snyft!

Trädet hemmavid, på väg bort.
Sorgens öde landskap breder nu
ut sig på gården i kvarteret Öknen,
Malmö (september 2010)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar