onsdag 14 december 2011

On Music Videos and Iconicity



Here is an article I wrote about how iconicity works in music videos. My main example is the music video for M.I.A.'s song Paper Planes. The text was presented at a conference about iconicity in language and media, at Linnaeus University in Växjö, Sweden, in June 2011.

The article can be read here:


And the M.I.A. music video Paper Planes can be viewed by clicking this:


måndag 12 december 2011

Några läsningar [2011]



Litteraturåret kommer jag att minnas på ett särskilt sätt; uppe på himlen lyser inte bara en utan två stycken månar. Den bilden... lyser som poetiskt månsken starkare än något annat från 2011 års läsupplevelser. Det är i Haruki Murakamis mastodontverk, den tre (tjocka) romaner långa 1Q84 som de två månarna uppenbarar sig på natthimlen för romankaraktärerna och läsarna. Gränserna mellan fiktion och verklighet suddas ut, och i det suggestiva spelet mellan ont och gott tonar den vackraste av kärlekshistorier fram. Murakamis produktion är omfattande, och kan i mina ögon beskrivas bland annat som en produktion som löper längs tre spår. Han skriver 1) vemodiga kärlekshistorier, 2) Twin Peaks-artade och drömska kriminalgåtor, samt 3) dokumentära böcker. I 1Q84 sammanstrålar spår 1 och 2, till något av det elegantaste och varmaste han någonsin har format.

Som sagt, utöver det där skenet från de två månarna... står sig resten av litteraturåret 2011 inte riktigt. Men jag har i alla fall upptäckt Per Odenstens författarskap, vilket jag är mycket glad för. Horntrollet, Vänterskans flykt och Gheel har jag uppehållit mig i. Och rasat ner i. I år kom dessutom samlingsvolymen med olika kortare texter, Nio sätt att beskriva regnet på, som jag ännu inte hunnit sätta tänderna/ögonen i. Det kommer, I promise!

Dessutom läste jag med stor behållning Hanna Nordenhöks hittills bästa bok, romanen Promenaderna i Dalby hage. En lika vacker som gastkramande och prövande läsning utlovas för den som orkar – det här är inte en bok för svaga.

Ytterligare en bok vill jag nämna här: Håkan Lahgers i många avseenden alldeles fantastiska Dylan. En kärlekshistoria. Kanske är det en bok främst för Dylan-fansen, det medges, men det bjuder på så mycket annat också, och formar sig till ett stycke svensk (!) kulturhistoria. Och Lahger lyckas hitta nya sätt att vinkla fram historien om Dylan på, en eloge för det!

tisdag 6 december 2011

Musikupplevelser 2011



Här sammanfattar jag mina starkaste musikintryck från 2011, inte i listform utan som ett ordmoln!

Största namnet blev som synes Lady Gaga. Hennes musik upptäckte jag på allvar detta år, och hon blev snabbt en favorit – helt klart den coolaste, refrängstarkaste, roligaste och mest oroande artisten jag snubblat över på länge! Albumet Born This Way är blytungt, och hennes många musikvideor är stora ögonblick av förundran & sväng, liksom de framträdanden i TV och på scen hon gjorde under året. Favoritlåten framför andra, utöver Scheisse, Marry the Night, Born This Way, Government Hooker, Americano, Yoü and I och The Edge of Glory får ändå bli Judas – som också formulerades som en gagaesk musikvideo utöver det vanliga.

Jag gillar dessutom det faktum att Beyoncé med 4 äntligen gjorde en bra hel platta! Idel kanonballader och svängigare saker, där favoriterna som sticker ut lite extra för mig är I care och Countdown.

Sedan har vi Feist och PJ Harvey, som båda gjorde sensationellt bra album, som jag har lyssnat mycket på. PJ Harvey gör ju med Let England Shake ett av sina bästa album någonsin, och då är hon ändå en artist som ofta gör just det, sitt bästa album hittills/dittills. Feist följde upp fantastiska The Reminder med Metals, som bara går rakt in i mig. Hela tiden!

Liksom Tom Waits. Jag är så mycket Waits-fan att jag bara rasar ihop så fort han har gjort något nytt. När han gör så här bra grejer som nya plattan, Bad as Me, så är det enkelt att rasa än en gång.

onsdag 28 september 2011

Höstglädje

Det blåser höst in i lungorna & rufsar om ens kalufs. Man kurar ihop sig och vill njuta av tiden. Så för undertecknad & säkert några till står följande kulturella explosioner på lut. Dags att inhandla:

Håkan Hellström-dokumentären 2 steg från Håkan (DVD)

Haruki Murakamis trilogi-avslutande roman, 1Q84 (tredje boken)

Feists nya album, Metals

Håkan Laghers spännande bok, Dylan – en kärlekshistoria

& så ser jag enormt mycket fram emot att få se TV-serien Mildred Pierce, med Kate Winslet uppenbarligen i absolut toppform! Sänds dock i SVT först till jul. Men fram till dess finns det att göra, som synes: läsa, titta, lyssna.

tisdag 27 september 2011

Odensten

Tidigare i år har jag arbetat med att färdigställa och skriva om en text om den svenske författaren Per Odensten. Texten ifråga finns nu att läsa på författarlexikonet ALEX:s hemsida:


På kuppen blev jag stort Odensten-fan; efter att ha läst... ingenting av honom, var det så i samband med min författarpresentation dags att ge sig in i författarskapet. Och! Oj! Det här var en drabbande upplevelse, och jag har nu läst flera av Odenstens romaner. Gheel (1981), Horntrollet (2007) och Vänterskans flykt (2004) är helt makalösa, eminenta romaner, skrivna med odenstenskt särpräglad poetisk stil. De tvingar en som läsare att svara på tilltal i sina skildringar av de orättvist utsatta, prövade, förtryckta människorna i samhällets marginaler. Och den där marginalen, den kan finnas mitt i det ganska vanliga, vardagliga livet som rullar på mest som det brukar för de flesta av oss.

Nu ska jag inom kort sätta tänderna/ögonen i hans senaste verk, samlingsvolymen Nio sätt att beskriva regnet, som utkom tidigare i år.


torsdag 22 september 2011

Kort presentation av projektet Bruno K. Öijers intermediala poesi


Här följer i princip det som utgjorde mitt manus för mitt framträdande – och mitt tävlingsbidrag i – det Science Slam som arrangerades den 17 september i år, i Kulturkaféet på Institutionen för kulturvetenskaper i Lund. Fem tävlande fick vardera 10 minuter på sig för att presentera sina respektive pågående forskningsprojekt. Vann gjorde Thomas Kaiserfeld, professor i idé- och lärdomshistoria, med ett smattrande föredrag om salpeter (!).

Själv är jag litteraturvetare i grunden och ägnar mig nu för tiden mest åt att studera intermedialitet i olika former, i ämnet intermediala studier på Institutionen för kulturvetenskaper.

Jag ska i några ögonblicksbilder här redogöra för min pågående forskning om Bruno K. Öijer och hans poesi.

Bruno K. Öijer, född i Linköping 1951, är idag en av de verkliga portalgestalterna i svensk lyrik och han läses och stundtals närmast dyrkas i en rad olika grupper och har en stor publik. Det här är en poet som får se sina diktsamlingar tryckas i flera upplagor och gå ut i pocketutgåvor – vilket är synnerligen ovanligt för poeter när det gäller enskilda diktsamlingar. Han debuterade 1971 med några dikter i tidskriften Lyrikvännen, & 2 år senare 1973 – kom den första diktsamlingen i bokform: Sång för anarkismen. En rad diktsamlingar, en roman och ett stort antal poesiuppläsningsturnéer har sedan följt. År 2001 avrundades den så kallade Trilogin, med den avslutande diktsamlingen Dimman av allt. Trilogin består dessutom av Medan giftet verkar från 1990 och Det förlorade ordet från 1995.

I början av författarbanan var det ett vildvuxet, spretigt språk som gällde. Senare i karriären tätnade tilltalet, dikterna blev stramare men likväl mycket rika på metaforer och poetiska bilder. Den unge Öijer skrev aggressivt och explicit politiskt, medan den äldre Öijer snarare manar fram en skymningsvärld, en magisk värld där poesin blir en väg ut ur elände och misär som härskar i samhället. Magisk och poetisk och politisk så kan man beskriva Öijers diktkonst; oförtrutet kommenterar han och bekämpar han förtryck, våld och misshandel av människor – såväl fysisk som mental sådan. Det västerländska systemsamhället har han milt uttryckt inte särskilt mycket gott att säga om. I en dikt från senare år låter det så här:


Ishjärtat


järnkättingar

av grått dis

hängde ur himlen

och slog mot husfasaderna

ett stelt

uttryckslöst ansikte

öppnade sitt gap

och sjönk långsamt tillbaka

in i mörkret

genom någons ådror

rann allt som är billigt

obegåvat och fult

asfalt och vägar slingrade sej

runt ett livlöst hål

och jag var ung

när jag bröt förlovningen

med detta djävulska land

detta avlånga ishjärta

detta sjuka sadistiska urberg

där en ängel

aldrig satt sin fot


Dikten är hämtad från samlingen Dimman av allt (2001). Dessutom finns dikten att tillgå som poetisk kortfilm, gjord av Göteborgsbaserade filmaren Håkan Carlbrand. Filmen kan avnjutas på YouTube, via följande länk:

http://www.youtube.com/watch?v=GKfLDNI3RNQ

På YouTube på nätet finner man en mängd så kallade poesivideor gjorda utifrån Öijers dikter, och oftast också innehållandes ljudspår med poetens egna inläsningar. I Carlbrands film syns och hörs Öijer läsa sin dikt, samtidigt som ett svep av rörliga bilder visas och interfolieras med bilderna på poeten. Det bildmaterial som utöver bilderna på Öijer framtonar i svartvitt och med grovkornig skärpa är bilder filmade under Göteborgskravallerna 2001. Öijers dikt är en nattsvart skildring av Sverige i diktens komprimerade format. Carlbrand har använt denna dikt och dess Sverigebild för att betona en politisk hållning visavi Göteborgskravallerna. Dikt och film, ord och rörliga bilder samverkar här till en betydelseproducerande helhet. Och filmen kan dessutom förstås som en filmatisering av en dikt.

Sambanden mellan film och poesi stärks ytterligare av titelsekvensen, som består i att namnet Bruno K. Öijer och därpå titeln Ishjärtat i vit skrift och i skrivmaskinstypsnitt växer fram i bildfältet, mot en helsvart botten. I takt med att bokstav efter bokstav synliggörs hörs ljudet av en skrivmaskin som hamrar fram dessa tecken. På så sätt betonas skriftens, poesins och ordens betydelsefulla kraft – som ett motgift mot ondska, våld och förtryck som härskar, och som filmen vänder sig emot, med fokus på myndigheternas agerande i samband med kravallerna i Göteborg.

Detta, diktens och orden relationer till ljud och rörliga bilder, är ett bland många exempel på det som står i centrum för min undersökning av Öijer. Jag tittar nämligen närmare på Öijers poesi som ett intermedialt fenomen, som en intermedial poesi. Vad menas då med intermedial och intermedialitet? Jo i detta forskningsfält står mötena mellan mediala uttryck, mötena mellan konstarter och kommunikationsformer i centrum. Vad händer när bild och ord samverkar i en serietidning? Hur skiljer sig en illustrerad utgåva av en roman från originalutgåvan utan bilder? Hur produceras mening i ord och bild i journalistiska reportage? Vilken funktion fyller musiken i en spelfilm? Och så vidare, och så vidare. I en intermedial analys fokuseras den betydelseproduktion som etableras och äger rum i spänningsfälten mellan de olika teckensystemen, mellan de olika konstarterna och mellan de olika medieformerna

I fallet med Öijers poesi vimlar det av intermediala ögonblick. Det finns i hans dikter anknytningar till andra mediala uttrycksformer och konstarter. Öijer är ju en muntlig poet minst lika mycket som en skriftens poet, och därför är det relevant att diskutera hur den nedskrivna, tryckta dikten förhåller sig till dess muntliga versioner.

Också musik spelar en stor roll i Öijers dikter; det finns kopplingar till musik i hans texter, och han har spelat in en skiva – Skugga kommer – med musikern och kompositören Brynn Settels. Rockgruppen Imperiet tonsatte Öijers dikt Vykort 1986, vilket med stor sannolikhet öppnade upp ögonen för Öijers poesi i ytterligare en rock-diggande generation unga människor.

Vidare kan relationen mellan ord och bild analyseras, och varför inte relationen mellan dikterna i en diktsamling, och den bokens omslag. Vid flera tillfällen är det Bruno K. Öijers fru, bildkonstnären Maya Eizin Öijer, som ligger bakom omslagens utformning.

I mitt projekt kommer jag så in på det ganska omfattande fältet Digitala kulturer. Jag studerar då en mängd olika framträdandeformer som såväl poeten Öijer som hans dikter kommer till uttryck genom på nätet.

Bruno K. Öijers poesi är en intermedial poesi. I mitt projekt vill jag visa hur detta på många olika sätt fungerar.

torsdag 4 augusti 2011

Brunnslockens estetik


I skriftserien Intermedia Studies Press ger nu ämnet Intermediala studier på Institutionen för kulturvetenskaper vid Lunds universitet ut sitt senaste alster: Hans Lunds bok Det runda brunnslocket. En duomedial artefakt under fötterna. Hans Lund presenterar här ett stort antal exempel på olika typer av brunnslock som finns runtom i världen, och diskuterar dem utifrån estetiska och funktionella perspektiv i sin historiskt överblickande framställning.


bokomslag

(Omslagsbild: H. Lund; omslag: J. Arvidson)


Är du intresserad, gå till Media-Trycks hemsida direkt – via länken här nedan! – och beställ boken, eller håll ögonen på BOKUS, som också tillgängliggör boken inom kort.


Länk till Media-Tryck i Lund och deras bokbeställning


fredag 29 juli 2011

A Hole in the Wall...

Check this out! Professor Sugata Mitra presents his research on kids teaching them selves how to use a computer. Mitra was the superb keynote speaker of the conference – EDULEARN11 – in Barcelona, which i attended in July. His project is also called The Hole in the Wall project, because of the computer installed in a hole in a wall.
www.ted.com
TED Talks Speaking at LIFT 2007, Sugata Mitra talks about his Hole in the Wall project. Young kids in this project figured out how to use a PC on their own -- and then taught other kids. He asks, what else can children teach themselves?

måndag 14 februari 2011

Författaren Håkan Hellström prisad

I slutet av förra året presenterade jag här på denna blogg min lista över det jag anser vara 2010 års vackraste och starkaste litteratur (se längre ner på den här sidan). Precis som när det gällde min årsbästa-lista över årets musik, placerade jag Håkan Hellström överst! Med albumet 2 steg från Paradise överträffade Hellström sig själv som sångare, kompositör och poet!

Sedan mina listor kablades ut i världen i slutet av december har lite poetiskt och musikaliskt vatten hunnit rinna under broarna. Och prisad har han också hunnit bli, den gode Hellström. Bland annat med en grammis för insatsen som "Årets textförfattare", samt nu senast utmärkelsen Årets författare, ett pris han tilldelas av Författarcentrum Väst, Göteborgs Stad och Västsvenska författarsällskapet. Prissumman är på 25 000 kronor, kronor som Hellström donerar till Hjärtebarnsfonden.

Inte mer än rätt, verkligen! Och för den som vill läsa mer om de hele går det bra på följande ställen:


På den utmärkt sympatiska bloggen Kulturkoftan [En kulturkoftas bekännelser] finns dessutom lite av prisutdelningsceremonin utlagd, inspelad på film:


Härligt murrig bildkvalitet, härligt svamlig poet och pristagare... Och nu känns det ännu tristare att h e l a vårturnén är utsåld. Bittert att man inte hann skaffa biljett (de biljetter som kostar typ 5 miljoner kronor på Blocket ser jag som direkta oförskämdheter).

Nytt av Murakami!

Äntligen blåser vårvindar in över ett vinterfebrigt Svea rike. Med stormarna virvlar också ett gäng überspännande böcker.

Hanna Nordenhöks prosadebut ser jag fram emot mycket! Per Odenstens nya samling noveller och essäer, Nio sätt att beskriva regnet, ska också landa i läspupillerna, absolut. Jag är vidare beredd att ge Mara Lees romankonst en chans till, trots besvikelsen över misslyckade Ladies från 2007. Hennes nya, Salome, verkar spännande och läsvärd ändå. En chans till, som sagt.

Även Kristian Lundberg står för nytt: Och allt skall vara kärlek heter uppföljaren (?) till tokhyllade romanen Yarden (2009) och kommer inom kort! Lukas Moodyssons första roman på många, många år är också inom en snar vårlik framtid ett faktum; Döden & Co. heter den.

Men mest av allt ser jag i vår fram emot min favoritförfattare, japanske Haruki Murakami och hans nya romaner; vindlande och gåtfulla, prövande och hypnotiska – det är bara att ge vika och lägga sig raklång under en periods läsande av 1Q84. Första boken och 1Q84. Andra boken. Båda utkommer samtidigt (!) på svenska, på Norstedts. Släppdatum är 14 mars.

1Q84. Första boken