Tina Persson (f. 1962) hör hemma i Smålands djupa skogar. Hon verkar bland annat som kulturskribent och litteraturkritiker och poet och arbetar med performance och är medlem i konstkollektivet Det italienska palatset, med bas i Växjö. Hon har tidigare gett ut diktsamlingen Sjunger mig in i dig (2005), samt Högläsning för hundar (2006).
Nu har hon just släppt sin tredje bok, diktsamlingen Album för förlorade bilder. Det är en samling dikter som sköljer fram i ett sympatiskt, vemodigt tonläge. Dikterna liksom funderar över livets gåtor i stort som i smått. Diktaren står lite vid sidan om livet, och blickar bakåt i tiden och ut över nuet, försöker knyta samman trådarna, mönstrena. Jag upplever ändå att dikternas jag också allt mer accepterar utan att resignera; accepterar livets obönhörliga flöde, alla dessa obönhörliga mysterier vi kanske aldrig kommer att hinna sjunka så djupt ner i att vi slutligen förstår.
Visualiteten är en drivkraft, ett modus som i hög grad bestämmer riktningen för utsagornas filtrering genom de alla bilder, fotografier och synintryck som lyfts fram i dikterna. Det skapar stadga i rörelsen/läsningen genom samlingen. Att vända blad i boken blir lite som att bläddra sig fram i ett fotoalbum (ordet album förekommer också flera gånger).
Läsupplevelsen präglas av ödmjukhet, ljus och behagligt långsamma vändningar. Kanske, kanske, känner jag också att det blir lite väl behagligt ibland; jag kan här sakna friktion, något som bråkar med mig. En läsvärd paus för andhämtning och reflektion, en stund vid sidan om det brutalbrusande, mediehetsiga, tillväxtekonomiska livet är det hur som helst ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar