Lars Hägers senaste diktsamling som utkom i våras, Världens kärlek, är en riktig liten pärla till läsupplevelse! Den rekommnderas varmt – och så här skrev jag om den i en recension för BTJ:
Lars Häger: Världens kärlek
EDDA förlag
I
sin fjärde diktsamling rör sig den uppsalabaserade poeten Lars Häger (f. 1958)
ledigt och samtidigt koncentrerat genom olika motivkretsar, teman och miljöer.
Den poetiska röst som för ordet i ett antal korta, täta dikter är intim,
lekfull och förundrad – inför kärleken, människor, geografiska platser och
alltings existens. I flertalet dikter figurerar olika djur som också blir en
del av de naturscenarion som dikternas jag registrerar. Miljöerna som det
refereras till är dels mellan- och sydeuropeiska områden, dels en naturnära
svensk hemtrakt. Fram tonar en poetisk hållning med utgångspunkt i att testa
och sätta press på vad språk och dikt kan vara. I en centrallyrisk tradition
med jaget och dess upplevelser i centrum lyckas Häger skapa nya synsätt, nya
uttrycksmöjligheter. Som läsare återvänder jag gärna till denna bok och de
iakttagelser och reflektioner som kanske inte drabbar mig på något avgörande
sätt, men likväl fungerar tankeväckande och inspirerande.
Mikael Askander
