Pop & rock 2012 [Askander]

             

                                             Lady Gagas rymdsagescenbygge – uppbyggt på  Parken i 
                                  Köpenhamn den 2 september.

Lady Gaga lanserade sin egen parfym och firade jubileum med Rolling Stones – med ett fantastiskt framträdande, framförandes ”Gimme Shelter”. Stenarna och ladyn rockade hårt, och det blev enligt många höjdpunkten på Stones jubileumskonsert. Gaga drog tidigare på året ut på sin stora världsturné, BORN THIS WAY BALL, och landade i både Sverige och i Danmark för spelningar. Hon framträdde i Köpenhamn söndagen den 2 september. Jag var där. Det här blev extra allt, så långt ifrån mottot ”less is more” man kan komma. Det var inte en konsert jag upplevde, det var... något annat. Ett allkonstverk, en rymdresa, ett glimrande ögonblick. Bland mycket annat. Jag har nog aldrig haft så kul eller blivit så omkullvält av allt som kan ske på en scen. Och i luften ovanför den... och i publikhavet. Och på videoskärmarna. Och... tja, vad säger man? Det blev utan tvekan en av årets höjdpunkter för mig. Som extra fin nyhet för oss Lady Gaga-fans blev det också klargjort att ett nytt album kommer nästa år: ARTPOP. Och det är då inte bara ett album, utan en app. Bäva månde lagomklubben...

Thåström spelade på KB i Malmö, i mars. Med ett nytt, suggestivt och lågmält litet mästerverk till album i ryggsäcken (Beväpna dig med vingar) dånade Thåströms stämma i ett sotigt mörkt gitarrlandskap. Nya albumet har en rad höjdpunkter, allra finast tror jag nog låten ”Samarkanda” är. Med den i högtalarna, när jag rattar bilen över Skåneslätten, genom sommarskymningen, ja då får jag både gåshud och ögon som tåras. Musikmagi!

Patti Smith gjorde som Thåström, hon kom till Malmö, för en spelning på KB, i september: det här blev en härlig stund för Patti Smith-fans, med en rad hits framförda av en märkbart glad artist. Och nöjd. Kanske blev det faktiskt lite väl nöjt och mysigt, men en bra spelning bjöds publiken på i vilket fall som helst.

Och 2012 bjöd också på ett nytt varmt album med His Bobness, Tempest, såg dagens ljus i början av hösten. Jag har lyssnat mycket på denna samling låtar. Det är kanske inte en av Dylans fem eller en tio mest avgörande albumögonblick i karriären, men det är en timslång stund av lycka likväl. Dylan är i riktigt fin form här, och nu väntar vi på del 2 av hans memoarer (Chronicles).

Frida Hyvönens nya album, To the Soul, bekräftade att hon är bäst. Den här egensinniga artisten är en av mina absoluta favoriter, och hon har faktiskt inte en enda gång gjort mig besviken: tre riktigt fantastiska studioalbum, samt den lite mer experimentella Pudel-EP:n, och konserter som heller aldrig pajar ihop. Frida H. blir bara bättre och bättre. 2012 blev ännu ett hyvönenskt kanonår, med ännu en hyvönensk kanonplatta!

Loreens låt ”Euphoria” gillade jag från första sekunden. Mycket. Och fortfarande. Därför bara måste jag nämna den här, i denna sammanställning av mina stora musikögonblick år 2012. Det spelar i mina öron ingen som helst roll i vilken tävling man tävlar eller att man tävlar i musik, det viktiga är att en låt är bra. ”Euphoria” är helt sjukt bra, en dramatisk, glimrande, svart audiovisuell dikt som dansas och sjungs och ångas fram av helt rätt artist för just denna låt. Pang vad bra!

Nicki Minaj, M.I.A. och Madonna gjorde en rejält kul dänga/video/performance på Superbowl i början av året, med ”Give Me All Your Luvin'”! Det var Madonnas bästa låt och snyggaste video år 2012! Även albumet MDNA var bättre än många belackare ville ha det till. ”Turn Up the Radio”, ”Girl Gone Wild” och ”Superstar” var några av de flera bra låtar som landade i Madonnafansens öron under våren och sommaren. Dessutom har det varit en glädje att få läsa Maria G. Franckes fina bok, Madonna, som utkom under hösten.

Cat Powers nya album Sun har jag pinsamt nog ännu inte hört, men alla signaler blinkar fram ett tydligt meddelande: ”kanonbra!”. Jag är stormförtjust i Cat Power, och tror det här albumet är något jag kommer att gilla stenhårt. Så den karamellen har jag kvar!

Andra namn jag fastnade för, och som jag nog kommer att fortsätta bevaka framöver bör nämnas tycker jag: Icona Pop gjord sockeglittrande melodipop (”I Love It” var en passande låttitel...). First Aid Kit är svåra att inte sympatisera med, även om jag inte som många andra har fallit som en fura. Det gjorde jag nästan för Jessie Ware, som var en mycket behaglig ny bekantskap. Måste hårdbevakas helt enkelt.

En extra kul anekdot för undertecknad, Eggstone-fantast av stora mått blev studio- och studiebesöket i Tambourine Studios i Malmö då vännen och Eggstone-fanatikern Andreas svensexa fixades. Patrik Bartosch tog hand om oss svensexare, ett tiotal killar, guidade oss runt i det pophistoriska bygget, bjöd på mängder av anekdoter och historiska nedslag, och berättade om nutid och dåtid och framtid. Ett par timmar som jag kommer minnas resten av mitt liv!

Nästa år ser jag fram emot: Beyoncés framträdande på Superbowl! Och mest av allt längtar jag efter Håkans nya album! Och kanske nästan än mer ser jag fram emot Lady Gagas nya app/album, ARTPOP!

Fotbollsåret 2012 [Askander]

Fotbollsåret 2012 blev i en rad bemärkelser en trist historia. Chelsea av alla lag på jordens yta gick till exempel och... eller snarare snubblade omkring... och vann hela Champions League. Efter en final som TOTALT dominerats av Bayern München, som rättvist tog ledningen via mål av Thomas Müller... ja till slut hade det gått åt pipan i alla fall. Skadeglädjen är dock stor för undertecknad: Det går KATASTROFALT dåligt för Chelsea i skrivande stund! De sjunker som en sten i Premiere League; turkontot är tömt för denna gång, verkar det som! Detsamma verkar som tur är gälla för en viss herr Balotelli i Manchester City.

EM-slutspelet i juni började toppenbra, med tyska glasögon på: Die Mannschaft vann ”Dödens grupp” utan att tappa en enda poäng! man slog Portugal, Holland och Danmark. Sen krossades Grekland i kvartsfinalen. Och sen sade vi god natt efter semifinalen mot Ital... förlåt mot Balotelli. Urtrist. Finalen blev sen en seg historia, då Spanien totalt pulveriserade italienarna med 4-0 – Tyskland hade stått upp bättre i en final, believe you me!

Ett av få riktigt underbara ögonblick under fotbollsåret blev i alla fall Östers IF och deras slakt av Superettan. Tidigt stod det klart att Växjös finest skulle spela allsvenskt igen år 2013. Det blir något att se fram emot. Öster har ju en intressant historia i detta sammanhang: de är det enda lag någonsin som (1968) gick upp som nykomling och på sitt första försök och efter stor dramatik i slutomgången gick och vann det allsvenska guldet!

Zlatan då? Jodå! Vilken säsong! Än mer framstår han som mannen som är sin egen genre, sin egen kategori, på sin helt egna nivå. Guldbollen-vinst, skytteligasegrare i Serie A, EM:s snyggaste mål, ledare för det mysteriösa 4-4 i Berlin, och succé i nya klubben PSG. Och så gjorde han alla målen och särskilt 4-2-målet mot England... man kan bara baxna, bryta ihop i glädjetårar, gå ner på knä, knyta handen i en segergest och viska... yez!

Trots en del tyska frågetecken (jo, jag håller på tyska fotbollslandslaget mer än något annat idrottslag här i världen), var det under årets matcher stundtals en fröjd att se Özil, Müller, Schweinsteiger, Gomez, med flera ösa fram över planen. I 60 minuters VM-kvalmatch i Berlin, mot svenskarna, ja där såg det ut som att VM-guldet 2014 bara kan hamna i Jogi Löws och hans mannars händer. Vad som sedan hände i den matchen... ja, mysteriet i Berlin blir något av det märkligaste jag någonsin upplevt i fotbollssammanhang. Totalfussball i 60 minuter, totalkollaps i 30 minuter. Jag skakar på huvudet än.

Mot slutet av året kom också en del statistik som gläder en deutschist som undertecknad: det är de tyska klubblagen som dominerar de internationella Europa-turneringarna (sju av sju (!) lag gick vidare från gruppspel i Champions League och Europa League). Och i FIFA:s maratontabell ligger Tysklands landslag kvar på en tung andraplats, efter de senaste årens giganter och segerprenumeranter, Spanien.

2013 ser jag således fram emot Bayern Münchens framfart i Bundesliga (de leder nu stort!) och i Champions League. Och tyska landslagets VM-kval blir mycket spännande, jakten på en sorts revansch mot Sverige taggar sannolikt Hummels och de andra rejält!

GaGa Shelter

Jag måste bara tipsa om – för den som eventuellt inte sett eller hört det här klippet – Lady GaGas gästspel hos Rolling Stones när de firade jubileum i helgen. GaGa dök upp på scenen till inledningstonerna av klassiska Stonesdängan "Gimme Shelter", och sjöng duett i låten med Mick Jagger. Fantastiskt kul, och en riktigt rökare till rocklåt! Nu ännu bättre... Spana in mötet här:

Lady GaGa och Stones

Brian Turner

Här kommer en kortkort recension av en mycket läsvärd och intressant och grym och sorgsen diktsamling jag läste i somras. Recensionen har publicerats av BTJ i BTJ-häftet tidigare i år.

Brian Turner

I skuggornas ständiga larm

Förlag: Oppenheim

Första svenska upplaga 2012

Den nordamerikanske poeten Brian Turner (f. 1967) har en bakgrund som krigsplacerad i bland annat Irak 2003-2004. Detta faktum avtecknar sig tydligt som en erfarenhet avgörande för förståelsen av hans senaste diktsamling, I skuggornas ständiga larm (Phantom Noise, 2010). Dikterna är lyhört översatta till svenska av Roy Isaksson, som också översatte Turners första diktsamling Kulan som kommer. I ett fyrtiotal dikter manar Turner fram minnen och erfarenheter av kriget som dubbelexponeringar över tillvarons här och nu. Alltifrån naturupplevelser till enkla bestyr i den kaliforniska hemstadens vardag väcker ständigt de inre fasorna till liv. Krigsupplevelsen skildras som ett trauma. Historiska perspektiv skapas genom citat från och referenser till äldre arabisk poesi. I krigsupplevelsernas mörka helvete sipprar mot slutet av boken ändå ljus in, i några kärleksdikter. Dessa blir till en andningspaus och en möjligheternas väg bort från det trauma som annars dominerar diktsamlingen. Läsaren bjuds milt uttryckt på en ovanligt stark och gripande läsupplevelse.

Mikael Askander

h e m i n g w ay / k l a s s i k e r

Åtminstone någon gång varje år bör man läsa om en klassiker. Och var det länge sen sist, om alls, sedan man läste Ernest Hemingways klassiska kortroman Den gamle och havet, är det goda tider för ett återseende på boksidorna igen! Förlaget Bakhåll planerar ge ut allt av Hemingway i nyöversättningar. Och just Den gamle och havet är först ut. I början av 2012 skrev jag för BTJ en recension som jag nu också publicerar här.

Ernest Hemingway

Den gamle och havet

Förlag: Bakhåll

(Första svenska upplaga 1952. Första upplaga i denna version 2011)

Ernest Hemingways (1899-1961) romanklassiker The Old Man and the Sea från 1952 har här nyöversatts till svenska, och är den första titeln i förlaget Bakhålls återutgivning av Hemingways verk i nyöversättningar. Här berättas historien om den gamle fiskaren Santiago, som byborna tror är slut som fiskare. I 84 dagar har han åkt ut med sin båt utan att få napp. En dag vänder emellertid fiskelyckan… Merparten av den koncentrerade – ca 100 sidor långa – romanen utgörs av Santiagos kamp mot en enorm svärdfisk, och hajarna som vill ha del av bytet. Det blir till en djupt existentiell skildring av människan och hennes relation till naturen, sig själv och de stora livsgåtorna. Romanen anses vara Hemingways sista mästerverk, och bidrog starkt till hans Nobelpris 1954. Christian Ekvalls nyöversättning känns fräsch samtidigt som den bevarar och förmedlar en autentisk känsla för berättelsens tid och plats. Ekvall har också skrivit ett informativt efterord. 

Lars/Häger/Världens/Kärlek

Lars Hägers senaste diktsamling som utkom i våras, Världens kärlek, är en riktig liten pärla till läsupplevelse! Den rekommnderas varmt – och så här skrev jag om den i en recension för BTJ:

Lars Häger: Världens kärlek

EDDA förlag

I sin fjärde diktsamling rör sig den uppsalabaserade poeten Lars Häger (f. 1958) ledigt och samtidigt koncentrerat genom olika motivkretsar, teman och miljöer. Den poetiska röst som för ordet i ett antal korta, täta dikter är intim, lekfull och förundrad – inför kärleken, människor, geografiska platser och alltings existens. I flertalet dikter figurerar olika djur som också blir en del av de naturscenarion som dikternas jag registrerar. Miljöerna som det refereras till är dels mellan- och sydeuropeiska områden, dels en naturnära svensk hemtrakt. Fram tonar en poetisk hållning med utgångspunkt i att testa och sätta press på vad språk och dikt kan vara. I en centrallyrisk tradition med jaget och dess upplevelser i centrum lyckas Häger skapa nya synsätt, nya uttrycksmöjligheter. Som läsare återvänder jag gärna till denna bok och de iakttagelser och reflektioner som kanske inte drabbar mig på något avgörande sätt, men likväl fungerar tankeväckande och inspirerande.

Mikael Askander

Boktips och TV-tips

Mitt i sommaren kommer här lite lästips som vem som helst får nappa på hur som helst. På bilden ovan syns omslagen till dessa starkt subjektivt utvalda lästips – som egentligen består av det jag själv läst och läser och ska läsa i sommar. Facklitteratur blandas med skönt, lyrik med prosa, serier med deckare, och så vidare. Titlarna är följande, från vänster uppifrån till höger nederst i bild:

Brian Turner: I skuggornas ständiga larm (Oppenheim)

Hans Lund: Kulturella ikoner (Carlsson)

Anja Hirdman (red.): Döden i medierna (Carlsson)

Lars Häger: Världens kärlek (Edda), och rakt under den på bilden:

Christine Falkenland: Sfinx (W&W)

Christian Lenemark (red.): Litteraturens nätverk (Studentlitteratur)

Craig Marks & Rob Tannenbaum: I Want My MTV (Dutton)

Franz Kafka (och serietecknad av Peter Kuper): The Metamorphosis (Crown)

Jason: Jag vill visa dig något (Optimal)

Mats Kolmisoppi: Undantagen (Norstedts)

Lars Elleström: Visuell ikonicitet i lyrik (Gidlunds)

Och orkar man inte läsa – men vem orkar inte det?! – så kan man ju alltid spana in något bra TV-program! På SVT PLAY kan man för närvarande se bra dokumentärer om Feist, Charlotte Rampling och Marlene Dietrich. Dessutom har ju SVT tidigare i år visat de fenomenala dokumentärerna om dels Bobby Fischer, dels fotbollslaget Blåvitt modell 1982 (Fotbollens sista proletärer). Själv slukar jag just nu några Mad Men-säsonger, samt femte säsongen av DEXTER. 

För Beyoncé-fans som undertecknad vankas också en, tror jag, superb stund i och med den inspelade konserten på Roseland Ballroom i New York, som visas i sommar, också på SVT (såklart!). Och så rullar samma gamla kära SVT snart igång ett gäng filmatiseringar av Dickens-berättelser – det är ju dickenskt 200-års-jubileum i år!

Det går också bra att grilla och bada och strosa i skogen, förstås! Det ena behöver inte utesluta det andra.