Fotbollsåret 2012 [Askander]

Fotbollsåret 2012 blev i en rad bemärkelser en trist historia. Chelsea av alla lag på jordens yta gick till exempel och... eller snarare snubblade omkring... och vann hela Champions League. Efter en final som TOTALT dominerats av Bayern München, som rättvist tog ledningen via mål av Thomas Müller... ja till slut hade det gått åt pipan i alla fall. Skadeglädjen är dock stor för undertecknad: Det går KATASTROFALT dåligt för Chelsea i skrivande stund! De sjunker som en sten i Premiere League; turkontot är tömt för denna gång, verkar det som! Detsamma verkar som tur är gälla för en viss herr Balotelli i Manchester City.

EM-slutspelet i juni började toppenbra, med tyska glasögon på: Die Mannschaft vann ”Dödens grupp” utan att tappa en enda poäng! man slog Portugal, Holland och Danmark. Sen krossades Grekland i kvartsfinalen. Och sen sade vi god natt efter semifinalen mot Ital... förlåt mot Balotelli. Urtrist. Finalen blev sen en seg historia, då Spanien totalt pulveriserade italienarna med 4-0 – Tyskland hade stått upp bättre i en final, believe you me!

Ett av få riktigt underbara ögonblick under fotbollsåret blev i alla fall Östers IF och deras slakt av Superettan. Tidigt stod det klart att Växjös finest skulle spela allsvenskt igen år 2013. Det blir något att se fram emot. Öster har ju en intressant historia i detta sammanhang: de är det enda lag någonsin som (1968) gick upp som nykomling och på sitt första försök och efter stor dramatik i slutomgången gick och vann det allsvenska guldet!

Zlatan då? Jodå! Vilken säsong! Än mer framstår han som mannen som är sin egen genre, sin egen kategori, på sin helt egna nivå. Guldbollen-vinst, skytteligasegrare i Serie A, EM:s snyggaste mål, ledare för det mysteriösa 4-4 i Berlin, och succé i nya klubben PSG. Och så gjorde han alla målen och särskilt 4-2-målet mot England... man kan bara baxna, bryta ihop i glädjetårar, gå ner på knä, knyta handen i en segergest och viska... yez!

Trots en del tyska frågetecken (jo, jag håller på tyska fotbollslandslaget mer än något annat idrottslag här i världen), var det under årets matcher stundtals en fröjd att se Özil, Müller, Schweinsteiger, Gomez, med flera ösa fram över planen. I 60 minuters VM-kvalmatch i Berlin, mot svenskarna, ja där såg det ut som att VM-guldet 2014 bara kan hamna i Jogi Löws och hans mannars händer. Vad som sedan hände i den matchen... ja, mysteriet i Berlin blir något av det märkligaste jag någonsin upplevt i fotbollssammanhang. Totalfussball i 60 minuter, totalkollaps i 30 minuter. Jag skakar på huvudet än.

Mot slutet av året kom också en del statistik som gläder en deutschist som undertecknad: det är de tyska klubblagen som dominerar de internationella Europa-turneringarna (sju av sju (!) lag gick vidare från gruppspel i Champions League och Europa League). Och i FIFA:s maratontabell ligger Tysklands landslag kvar på en tung andraplats, efter de senaste årens giganter och segerprenumeranter, Spanien.

2013 ser jag således fram emot Bayern Münchens framfart i Bundesliga (de leder nu stort!) och i Champions League. Och tyska landslagets VM-kval blir mycket spännande, jakten på en sorts revansch mot Sverige taggar sannolikt Hummels och de andra rejält!