torsdag 7 mars 2013

Sidan 367 är första sidan


Författare: Joar Tiberg
Titel: Tung trafik och lilla vägen
Förlag: Bonniers


Ibland händer det att hen stöter på böcker som är mer märkvärdiga än andra, böcker som "bråkar" med en och inte vill släppa greppet liksom. Det är böcker som dröjer sig kvar i minnet och i hela eller halva ens medvetande långt efter läsningen. Joar Tibergs senaste bok är ett gott exempel på detta – åtminstone för undertecknad. Så här skrev jag om boken för en tid sedan (2013), i BTJ Magasin:

Joar Tiberg (f. 1967) skriver i genrer som reportage, essä och poesi. Hans nya bok trotsar alla försök till enkel genrebeteckning. Över sidorna flödar en enda rak spalt med ord (ibland korta formuleringar). Läsaren får här möta högst ovanliga ord, nybildningar som åtminstone inte jag hört tidigare. Nämnas kan ”stråltyskar”, ”kålmetod” och ”spegelskidor”. Emellanåt dyker ”vanliga” ord upp: minst en gång per sida upprepas ordet ”kampanjen”. Sorterings- och tolkningsarbetet överlämnas helt åt läsaren. Tiberg skapar underhållande och djupt tankeväckande spänningsfält mellan variationer och upprepningar, mellan text och läsare, mellan nyordning och etablerat. Det hela framstår som en inspirerad och kritisk reflektion över språk och poesi, men också över bokmediet, och dess konventioner. Sidnumreringen börjar med siffran 367; själva texten börjar och slutar på pärmarnas insidor. Det är på gott och ont lätt att förlora sig i denna extremt öppna, poetiska text. Vissa läsare lär tröttas, andra fascineras. Jag fascineras.
Mikael Askander

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar