Det första decenniet av 2000-talet har genererat ett enormt produktivt och i bästa bemärkelse vilt och spretigt poetiskt landskap; ett landskap som härjas av såväl språkartefaktiska experiment, som av en metaforrik lyrisk kommunikation. Förutom att Tranströmer glädjande nog — och här tar jag mig friheten att låta det nyss gångna året, 2011, omfamnas av milleniets "första decennium" — till slut och äntligen tilldelades Nobelpriset i litteratur, att Bruno k. Öijer diktade i två starka och av många, många lästa samlingar, att Malmöligan planerar nya framstötar... utöver detta kom den konceptuella sidan av det svenska poesilandskapet att fira triumfer. OEI gjorde sig ett namn som en bångstyrig och solid — för att inte bokstavligt talat säga MASSIV — röst, Pär Thörn producerade mängder, verkligen mängder av texter, böcker, konstverk, ljud; de digitala medierna blev till en etablerad verktygsuppsättning för såväl poeter som poesiläsare, med än så länge svåröverskådliga konsekvenser...
...o.s.v. & etc.
Under hösten 2011 samlade så fyra redaktörer i Bonniers stall ihop en mosaik av poeter och poem, för att reflektera åtminstone något av de svenska poesiernas viskande och tjutande vinddrag under årtusendets första skede. Så skedde i antologin TRETTIOTVÅ POETER TJUGOHUNDRAELVA. Spännvidden är här som sagt stor vad gäller poetiska temperament och estetiska idiom. På det hela taget ges faktiskt en ganska god bild av vad som pågick under tioårsperioden (ca), även om jag saknar ett och annat namn. Pär Thörn är i mina ögon en av de mest intressanta av alla svenska författare/poeter/konstnärer i början av 2000-talet. Han omnämns i det välskrivna förordet, men har sedan dessvärre inte beretts plats bland de poeter som ska representera 00-talet i antologin.
På följande länkar kan mer läsas om antologin, vars titel också kan skrivas 32/2011:
DN, artikel
BONNIERS hemsida
Sydsvenskans recension (Eva Ström)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar