Jag tänker aldrig dö, nej!

Håkan Hellström, stillbild från videon till nya låten 
Det kommer aldrig va över för mig.

Suck! Billström är ett skämt! Eller har Sverige, har vi alla, de ministrar vi förtjänar? Jag suckar igen. Och vänder blickarna mot de dansande ljuspunkterna innanför ögonlocken, istället. Jag säger som Bruno K. Öijer en gång sade i en intervju, ungefär: Jag är inte på den här planeten för att bli deprimerad! Jag är här för att bli INSPIRERAD!

& jag vänder bort blicken, andas in och känner dofter av det som är på väg. Jag blir uppsnärjd i det blå igen – av Håkans förrädiskt tassande poetiska låtbyggen... det här är skenbart en bagatell. Men! Låten växer! och Växer! Och välter tillbaka alla loken, lyfter upp dem på rälsen igen! Det här gungar bort snön, isen, vindarna – här kommer solen! Och som det heter i texten: Jag tänker aldrig dö, nej!

Videon kan spanas in på följande länk:

Håkans nya video

April, april... & ARTPOP

Bild gjord av "leonchili", som tänkt albumomslag till ARTPOP. Bilden hämtad från fanpop.com, på adressen http://www.fanpop.com/clubs/lady-gaga/images/31901665/title/artpop-fanart

Våren kämpar sig fram och in i oss i denna del av världen. Den kyla som dröjer och inte ger sig än, får hotas med sol, sol och mera sol. Och så all den goda musik som är på väg ut i atmosfären. Följande explosioner ser jag fram emot extra mycket den närmaste tiden:

Sällskapet, Thåströms band, släpper nytt album i april.

Håkan Hellström, släpper nytt album, också i april.

M.I.A. kommer också släppa sitt nya album i just april.

Och kanske blir det även så att Lady GaGa släpper sitt... hmm... koncept, ARTPOP, i april.

En sådan kanonad kan ingen vinter stå emot. Strålande tider, härliga tider! 

Sidan 367 är första sidan

Författare: Joar Tiberg

Titel: Tung trafik och lilla vägen

Förlag: Bonniers

Ibland händer det att hen stöter på böcker som är mer märkvärdiga än andra, böcker som "bråkar" med en och inte vill släppa greppet liksom. Det är böcker som dröjer sig kvar i minnet och i hela eller halva ens medvetande långt efter läsningen. Joar Tibergs senaste bok är ett gott exempel på detta – åtminstone för undertecknad. Så här skrev jag om boken för en tid sedan (2013), i BTJ Magasin:

Joar Tiberg (f. 1967) skriver i genrer som reportage, essä och poesi. Hans nya bok trotsar alla försök till enkel genrebeteckning. Över sidorna flödar en enda rak spalt med ord (ibland korta formuleringar). Läsaren får här möta högst ovanliga ord, nybildningar som åtminstone inte jag hört tidigare. Nämnas kan ”stråltyskar”, ”kålmetod” och ”spegelskidor”. Emellanåt dyker ”vanliga” ord upp: minst en gång per sida upprepas ordet ”kampanjen”. Sorterings- och tolkningsarbetet överlämnas helt åt läsaren. Tiberg skapar underhållande och djupt tankeväckande spänningsfält mellan variationer och upprepningar, mellan text och läsare, mellan nyordning och etablerat. Det hela framstår som en inspirerad och kritisk reflektion över språk och poesi, men också över bokmediet, och dess konventioner. Sidnumreringen börjar med siffran 367; själva texten börjar och slutar på pärmarnas insidor. Det är på gott och ont lätt att förlora sig i denna extremt öppna, poetiska text. Vissa läsare lär tröttas, andra fascineras. Jag fascineras.

Mikael Askander

C J L A

Omslagsbild till Ellerströms nya Almqvistbok (2012)

En gång i tiden, när jag gick på gymnasiet (Katedralskolan i Växjö), hade jag en tid en vikarie, en lärare som lystrade till namnet... jodå: Carl Jonas Love Almqvist! Fantastiskt namn, eller hur? Och då talar vi ändå sent 1980-tal! Läraren Almqvist var en enormt sympatisk, ödmjuk och vänlig människa; dessutom var han engagerad som få, när det gällde utbildning och kunskapsinhämtning. Han undervisade faktiskt inte i svenska eller litteratur just då, utan i biologi. Dessutom berättade han för oss elever att ha hade en stor samling riktiga... Citroën-bilar (!). Han var sådan, engagerad, passionerad.

Kanske tänker jag emellanåt just på läraren Almqvist, när jag läser en bok av den mer namnkunnige författaren med samma namn; han som blivit en av de stora portalgestalterna i den svenska litteraturhistorien. Den Almqvist (1793-1866) är en av mina absoluta favoritförfattare! Så det var med glädje jag tog mig an att recensera Ellerströms förlags utgåva av Songes och en del andra av Almqvists lyriska texter. Här nedan följer min kortrecension av denna bok. Recensionen har publicerats tidigare i år (2013) i BTJ Magasin.

Författare: Carl Jonas Love Almqvist

Titel: Drömbilder. Songes och andra dikter

Förlag: Ellerströms

För första gången ges nu Carl Jonas Love Almqvists diktverk Songes ut separat. Ursprungligen publicerades denna Almqvists enda diktsamling år 1849 i andra delen av Törnrosens bok. Det är Jonas Ellerström på Ellerströms förlag som med Drömbilder. Songes och andra dikter lyfter fram en sida av Almqvists produktion som med tiden delvis har kommit att falla i glömska. De ca 50 dikterna i Songes skrevs för att framföras till musik. De knyts samman av ramberättelsen, där framför allt Richard Furumo (här fiktiv författare till Songes-dikterna) och Hugo Löwenstjerna diskuterar estetik och litteratur på Jaktslottet. Även om upplägget med ramhandlingen och dikternas inplacering däri är originellt, känns dikterna emellanåt ändå något daterade. Ytterligare några dikter har inkluderats, bland annat den välkända ”Tintomaras sång”. Jonas Ellerströms efterord är en klargörande och uppslagsrik introduktion till Songes. Ellerström vill framhäva Songes poetiska karaktär och lämnar därför notskrifterna utanför. Sist anförs direkta kommentarer till dikterna.

Mikael Askander

BD 2001

Det var i slutet av november år 2001. Broder Daniel hade inte klämt ur sig något nytt på ett bra tag. Så äntrade de i alla fall den där fredagkvällen scenen i Kristian Luuks program, "Sen kväll med Luuk", i TV4. Och. Jesus. Jag glömmer det aldrig, det kändes ända in i märgen, ända in i min intergalaktiskt gröna soffa hemma under takåsen i lyan på Arkivgatan i Lund... det här var poesi och pop och magi. Och Broder Daniel. I sitt esse. De framförde en ny låt, "Shoreline". Där satt den! Det här framträdandet blev enormt omtalat och inspelat och delat i flera år framåt, innan låten till slut, några år senare släpptes på skiva – i en möjligen ÄN mer hypnotiserande tappning.

Noteras bör också att detta Broder Daniels uruppförande av låten de facto är det enda magiska TV-ögonblick som TV4 kan ståta med. TV4, detta av reklam, taffliga påannonseringar, klämkäcka programledare, Marcus Birro och katastrofala programidéer sargade medieskepp, har som bekant inte serverat Svea rikes tevetittande befolkning särskilt mycket annat än tomma tidsfördriv och elförbrukning. Den där kvällen sent 2001 glimmade det dock till, svart och vackert och rejält.

Se framträdandet här och bedåras:

BD hos Luuk

Kanada och Malmö

Bild och annons från Malmö Stads hemsida, via länken nedan.

I vår kommer en av mina absoluta favoritförfattares senaste verk ut i svensk översättning: Richard Fords Kanada. Dessutom gästar Forden Sverige i maj, och deltar i ett författarsamtal på stadsbiblioteket i Malmö. Som jag längtar! Mer detaljer ges via denna länk:

Ford till Malmö

Queen Madonna

Jag har just läst ut Maria G. Franckes bok om Madonna (Historiska Media, 2012). Och tycker den var läsvärd, varken sämst eller bäst av de dryga tiotalet böcker om Madonna som jag hittills har läst i mitt liv. Som läsare får hen i sig en hel del roliga och intressanta uppgifter och inte minst de större mönster som författaren kartlägger i Madonnas karriär (sex, religion, dans, film, musik, med mera). Det här är faktiskt en riktigt bra introduktion till popdrottningens universum, för den som inte vet ett skvatt om exempelvis Like a Virgin, Blonde Ambition Tour eller vilken Madonna-låt som egentligen först skrevs för Michael Jackson...

Samtidigt finns det ett irriterande stildrag i Franckes text. Och det dominerar dessvärre framställningen. I parti och minut, sida upp och sida ner bara måste hon förklara hur bra Madonna är, hur fel kritikerna har som kritiserar den allt äldre kvinnliga sexikonen. Det där blir för mycket för mig, och stör läsningen ganska rejält. Lyckas hen blunda för det, så träder hur som helst en god läsupplevelse fram.

Francke gör mot slutet av sin bok också en lista över Madonnas 37 (!) bästa låtar. En del är mitt i prick, jag gillar att hon gillar exempelvis ”Dress You Up”, men jag saknar samtidigt en rad av Madonnas i mina ögon och öron allra bästa ögonblick. Därför bjuder jag här på en skarpare utmejslad lista, utan hierarkisk ordning. Detta är de tio bästa Madonna-låtarna någonsin. Hittills:

The Power of Goodbye

Justify My Love

Hung Up

Bedtime Story

Dress You Up

Like A Prayer

Ray of Light

Don’t Tell Me

Into the Groove

Like a Virgin

Och detta är de tio bästa musikvideor Madonna gjort/deltagit i:

Bedtime Story

Justify My Love

The Power of Goodbye

Vogue

Frozen

Give me All Your Luvin

Nothing Really Matters

Ray of Light

Material girl

Express Yourself

Pop & rock 2012 [Askander]

             

                                             Lady Gagas rymdsagescenbygge – uppbyggt på  Parken i 
                                  Köpenhamn den 2 september.

Lady Gaga lanserade sin egen parfym och firade jubileum med Rolling Stones – med ett fantastiskt framträdande, framförandes ”Gimme Shelter”. Stenarna och ladyn rockade hårt, och det blev enligt många höjdpunkten på Stones jubileumskonsert. Gaga drog tidigare på året ut på sin stora världsturné, BORN THIS WAY BALL, och landade i både Sverige och i Danmark för spelningar. Hon framträdde i Köpenhamn söndagen den 2 september. Jag var där. Det här blev extra allt, så långt ifrån mottot ”less is more” man kan komma. Det var inte en konsert jag upplevde, det var... något annat. Ett allkonstverk, en rymdresa, ett glimrande ögonblick. Bland mycket annat. Jag har nog aldrig haft så kul eller blivit så omkullvält av allt som kan ske på en scen. Och i luften ovanför den... och i publikhavet. Och på videoskärmarna. Och... tja, vad säger man? Det blev utan tvekan en av årets höjdpunkter för mig. Som extra fin nyhet för oss Lady Gaga-fans blev det också klargjort att ett nytt album kommer nästa år: ARTPOP. Och det är då inte bara ett album, utan en app. Bäva månde lagomklubben...

Thåström spelade på KB i Malmö, i mars. Med ett nytt, suggestivt och lågmält litet mästerverk till album i ryggsäcken (Beväpna dig med vingar) dånade Thåströms stämma i ett sotigt mörkt gitarrlandskap. Nya albumet har en rad höjdpunkter, allra finast tror jag nog låten ”Samarkanda” är. Med den i högtalarna, när jag rattar bilen över Skåneslätten, genom sommarskymningen, ja då får jag både gåshud och ögon som tåras. Musikmagi!

Patti Smith gjorde som Thåström, hon kom till Malmö, för en spelning på KB, i september: det här blev en härlig stund för Patti Smith-fans, med en rad hits framförda av en märkbart glad artist. Och nöjd. Kanske blev det faktiskt lite väl nöjt och mysigt, men en bra spelning bjöds publiken på i vilket fall som helst.

Och 2012 bjöd också på ett nytt varmt album med His Bobness, Tempest, såg dagens ljus i början av hösten. Jag har lyssnat mycket på denna samling låtar. Det är kanske inte en av Dylans fem eller en tio mest avgörande albumögonblick i karriären, men det är en timslång stund av lycka likväl. Dylan är i riktigt fin form här, och nu väntar vi på del 2 av hans memoarer (Chronicles).

Frida Hyvönens nya album, To the Soul, bekräftade att hon är bäst. Den här egensinniga artisten är en av mina absoluta favoriter, och hon har faktiskt inte en enda gång gjort mig besviken: tre riktigt fantastiska studioalbum, samt den lite mer experimentella Pudel-EP:n, och konserter som heller aldrig pajar ihop. Frida H. blir bara bättre och bättre. 2012 blev ännu ett hyvönenskt kanonår, med ännu en hyvönensk kanonplatta!

Loreens låt ”Euphoria” gillade jag från första sekunden. Mycket. Och fortfarande. Därför bara måste jag nämna den här, i denna sammanställning av mina stora musikögonblick år 2012. Det spelar i mina öron ingen som helst roll i vilken tävling man tävlar eller att man tävlar i musik, det viktiga är att en låt är bra. ”Euphoria” är helt sjukt bra, en dramatisk, glimrande, svart audiovisuell dikt som dansas och sjungs och ångas fram av helt rätt artist för just denna låt. Pang vad bra!

Nicki Minaj, M.I.A. och Madonna gjorde en rejält kul dänga/video/performance på Superbowl i början av året, med ”Give Me All Your Luvin'”! Det var Madonnas bästa låt och snyggaste video år 2012! Även albumet MDNA var bättre än många belackare ville ha det till. ”Turn Up the Radio”, ”Girl Gone Wild” och ”Superstar” var några av de flera bra låtar som landade i Madonnafansens öron under våren och sommaren. Dessutom har det varit en glädje att få läsa Maria G. Franckes fina bok, Madonna, som utkom under hösten.

Cat Powers nya album Sun har jag pinsamt nog ännu inte hört, men alla signaler blinkar fram ett tydligt meddelande: ”kanonbra!”. Jag är stormförtjust i Cat Power, och tror det här albumet är något jag kommer att gilla stenhårt. Så den karamellen har jag kvar!

Andra namn jag fastnade för, och som jag nog kommer att fortsätta bevaka framöver bör nämnas tycker jag: Icona Pop gjord sockeglittrande melodipop (”I Love It” var en passande låttitel...). First Aid Kit är svåra att inte sympatisera med, även om jag inte som många andra har fallit som en fura. Det gjorde jag nästan för Jessie Ware, som var en mycket behaglig ny bekantskap. Måste hårdbevakas helt enkelt.

En extra kul anekdot för undertecknad, Eggstone-fantast av stora mått blev studio- och studiebesöket i Tambourine Studios i Malmö då vännen och Eggstone-fanatikern Andreas svensexa fixades. Patrik Bartosch tog hand om oss svensexare, ett tiotal killar, guidade oss runt i det pophistoriska bygget, bjöd på mängder av anekdoter och historiska nedslag, och berättade om nutid och dåtid och framtid. Ett par timmar som jag kommer minnas resten av mitt liv!

Nästa år ser jag fram emot: Beyoncés framträdande på Superbowl! Och mest av allt längtar jag efter Håkans nya album! Och kanske nästan än mer ser jag fram emot Lady Gagas nya app/album, ARTPOP!