Musikupplevelser 2011

Här sammanfattar jag mina starkaste musikintryck från 2011, inte i listform utan som ett ordmoln!

Största namnet blev som synes Lady Gaga. Hennes musik upptäckte jag på allvar detta år, och hon blev snabbt en favorit – helt klart den coolaste, refrängstarkaste, roligaste och mest oroande artisten jag snubblat över på länge! Albumet Born This Way är blytungt, och hennes många musikvideor är stora ögonblick av förundran & sväng, liksom de framträdanden i TV och på scen hon gjorde under året. Favoritlåten framför andra, utöver Scheisse, Marry the Night, Born This Way, Government Hooker, Americano, Yoü and I och The Edge of Glory får ändå bli Judas – som också formulerades som en gagaesk musikvideo utöver det vanliga.

Jag gillar dessutom det faktum att Beyoncé med 4 äntligen gjorde en bra hel platta! Idel kanonballader och svängigare saker, där favoriterna som sticker ut lite extra för mig är I care och Countdown.

Sedan har vi Feist och PJ Harvey, som båda gjorde sensationellt bra album, som jag har lyssnat mycket på. PJ Harvey gör ju med Let England Shake ett av sina bästa album någonsin, och då är hon ändå en artist som ofta gör just det, sitt bästa album hittills/dittills. Feist följde upp fantastiska The Reminder med Metals, som bara går rakt in i mig. Hela tiden!

Liksom Tom Waits. Jag är så mycket Waits-fan att jag bara rasar ihop så fort han har gjort något nytt. När han gör så här bra grejer som nya plattan, Bad as Me, så är det enkelt att rasa än en gång.