Här följer i princip det som utgjorde mitt manus för mitt framträdande – och mitt tävlingsbidrag i – det Science Slam som arrangerades den 17 september i år, i Kulturkaféet på Institutionen för kulturvetenskaper i Lund. Fem tävlande fick vardera 10 minuter på sig för att presentera sina respektive pågående forskningsprojekt. Vann gjorde Thomas Kaiserfeld, professor i idé- och lärdomshistoria, med ett smattrande föredrag om salpeter (!).
Själv är jag litteraturvetare i grunden och ägnar mig nu för tiden mest åt att studera intermedialitet i olika former, i ämnet intermediala studier på Institutionen för kulturvetenskaper.
Jag ska i några ögonblicksbilder här redogöra för min pågående forskning om Bruno K. Öijer och hans poesi.
Bruno K. Öijer, född i Linköping 1951, är idag en av de verkliga portalgestalterna i svensk lyrik och han läses och stundtals närmast dyrkas i en rad olika grupper och har en stor publik. Det här är en poet som får se sina diktsamlingar tryckas i flera upplagor och gå ut i pocketutgåvor – vilket är synnerligen ovanligt för poeter när det gäller enskilda diktsamlingar. Han debuterade 1971 med några dikter i tidskriften Lyrikvännen, & 2 år senare – 1973 – kom den första diktsamlingen i bokform: Sång för anarkismen. En rad diktsamlingar, en roman och ett stort antal poesiuppläsningsturnéer har sedan följt. År 2001 avrundades den så kallade Trilogin, med den avslutande diktsamlingen Dimman av allt. Trilogin består dessutom av Medan giftet verkar från 1990 och Det förlorade ordet från 1995.
I början av författarbanan var det ett vildvuxet, spretigt språk som gällde. Senare i karriären tätnade tilltalet, dikterna blev stramare men likväl mycket rika på metaforer och poetiska bilder. Den unge Öijer skrev aggressivt och explicit politiskt, medan den äldre Öijer snarare manar fram en skymningsvärld, en magisk värld där poesin blir en väg ut ur elände och misär som härskar i samhället. Magisk och poetisk och politisk – så kan man beskriva Öijers diktkonst; oförtrutet kommenterar han och bekämpar han förtryck, våld och misshandel av människor – såväl fysisk som mental sådan. Det västerländska systemsamhället har han milt uttryckt inte särskilt mycket gott att säga om. I en dikt från senare år låter det så här:
Ishjärtat
järnkättingar
av grått dis
hängde ur himlen
och slog mot husfasaderna
ett stelt
uttryckslöst ansikte
öppnade sitt gap
och sjönk långsamt tillbaka
in i mörkret
genom någons ådror
rann allt som är billigt
obegåvat och fult
asfalt och vägar slingrade sej
runt ett livlöst hål
och jag var ung
när jag bröt förlovningen
med detta djävulska land
detta avlånga ishjärta
detta sjuka sadistiska urberg
där en ängel
aldrig satt sin fot
Dikten är hämtad från samlingen Dimman av allt (2001). Dessutom finns dikten att tillgå som poetisk kortfilm, gjord av Göteborgsbaserade filmaren Håkan Carlbrand. Filmen kan avnjutas på YouTube, via följande länk:
http://www.youtube.com/watch?v=GKfLDNI3RNQ
På YouTube på nätet finner man en mängd så kallade poesivideor gjorda utifrån Öijers dikter, och oftast också innehållandes ljudspår med poetens egna inläsningar. I Carlbrands film syns och hörs Öijer läsa sin dikt, samtidigt som ett svep av rörliga bilder visas och interfolieras med bilderna på poeten. Det bildmaterial som utöver bilderna på Öijer framtonar i svartvitt och med grovkornig skärpa är bilder filmade under Göteborgskravallerna 2001. Öijers dikt är en nattsvart skildring av Sverige i diktens komprimerade format. Carlbrand har använt denna dikt och dess Sverigebild för att betona en politisk hållning visavi Göteborgskravallerna. Dikt och film, ord och rörliga bilder samverkar här till en betydelseproducerande helhet. Och filmen kan dessutom förstås som en filmatisering av en dikt.
Sambanden mellan film och poesi stärks ytterligare av titelsekvensen, som består i att namnet Bruno K. Öijer och därpå titeln Ishjärtat i vit skrift och i skrivmaskinstypsnitt växer fram i bildfältet, mot en helsvart botten. I takt med att bokstav efter bokstav synliggörs hörs ljudet av en skrivmaskin som hamrar fram dessa tecken. På så sätt betonas skriftens, poesins och ordens betydelsefulla kraft – som ett motgift mot ondska, våld och förtryck som härskar, och som filmen vänder sig emot, med fokus på myndigheternas agerande i samband med kravallerna i Göteborg.
Detta, diktens och orden relationer till ljud och rörliga bilder, är ett bland många exempel på det som står i centrum för min undersökning av Öijer. Jag tittar nämligen närmare på Öijers poesi som ett intermedialt fenomen, som en intermedial poesi. Vad menas då med intermedial och intermedialitet? Jo i detta forskningsfält står mötena mellan mediala uttryck, mötena mellan konstarter och kommunikationsformer i centrum. Vad händer när bild och ord samverkar i en serietidning? Hur skiljer sig en illustrerad utgåva av en roman från originalutgåvan utan bilder? Hur produceras mening i ord och bild i journalistiska reportage? Vilken funktion fyller musiken i en spelfilm? Och så vidare, och så vidare. I en intermedial analys fokuseras den betydelseproduktion som etableras och äger rum i spänningsfälten mellan de olika teckensystemen, mellan de olika konstarterna och mellan de olika medieformerna
I fallet med Öijers poesi vimlar det av intermediala ögonblick. Det finns i hans dikter anknytningar till andra mediala uttrycksformer och konstarter. Öijer är ju en muntlig poet minst lika mycket som en skriftens poet, och därför är det relevant att diskutera hur den nedskrivna, tryckta dikten förhåller sig till dess muntliga versioner.
Också musik spelar en stor roll i Öijers dikter; det finns kopplingar till musik i hans texter, och han har spelat in en skiva – Skugga kommer – med musikern och kompositören Brynn Settels. Rockgruppen Imperiet tonsatte Öijers dikt Vykort 1986, vilket med stor sannolikhet öppnade upp ögonen för Öijers poesi i ytterligare en rock-diggande generation unga människor.
Vidare kan relationen mellan ord och bild analyseras, och varför inte relationen mellan dikterna i en diktsamling, och den bokens omslag. Vid flera tillfällen är det Bruno K. Öijers fru, bildkonstnären Maya Eizin Öijer, som ligger bakom omslagens utformning.
Bruno K. Öijers poesi är en intermedial poesi. I mitt projekt vill jag visa hur detta på många olika sätt fungerar.
I skriftserien Intermedia Studies Press ger nu ämnet Intermediala studier på Institutionen för kulturvetenskaper vid Lunds universitet ut sitt senaste alster: Hans Lunds bok Det runda brunnslocket. En duomedial artefakt under fötterna. Hans Lund presenterar här ett stort antal exempel på olika typer av brunnslock som finns runtom i världen, och diskuterar dem utifrån estetiska och funktionella perspektiv i sin historiskt överblickande framställning.
(Omslagsbild: H. Lund; omslag: J. Arvidson)
Är du intresserad, gå till Media-Trycks hemsida direkt – via länken här nedan! – och beställ boken, eller håll ögonen på BOKUS, som också tillgängliggör boken inom kort.
Länk till Media-Tryck i Lund och deras bokbeställning
